ORGAN FÖR SWEDISH KYOKUSHINKAI

ORGAN FÖRSWEDISH KARATE KYOKUSHINKAI

Associated with World Karate OrganizationNr 3 Oktober 2006

Sommarläger 2006Shinjin Cup i Örebro

Swedish OpenSempai Johnny Grimståhl

40 år med svensk Kyokushin - del 3

22222oktoberoktoberoktoberoktoberoktober 20062006200620062006

INNEHÅLLSida2 Innehåll2 Redax tar ordet3 Swedish Open4 Sommarläger 20066 Sommarläger för juniorer 20067 Teknikseminarium Skövde8 Shinjin Cup i Örebro10 40 år med svensk Kyokushin - del 311 Sempai Johnny Grimståhl12 Uppvisningar med Skellefteå13 The Tale of the 47 Ronin18 Kick-off läger med region norr18 Kyokushinare i kampsportsgrupp19 Kortnotiser19 Juji-ord20 På gång

Så höga ambitioner, så lite tidMin ambition med SKK-magasinet har varit hög, dels föratt jag gillar att skriva och redigera och dels för att jag harsett det som chansen att sprida kunskapen om hur bra svenskKyokushin är. Tyvärr har jag upptäckt att min tid inte rik-tigt räcker till att göra det som jag vill, eller snarare; jag prio-riterade något annat. Just nu kommer jag inte ihåg exaktvad som kom före, men det var i alla fall något som jag tycktevar viktigare. Är det ett misslyckade, något att känna signedstämd över och kanske ångra?På ytan kan det tyckas så. Det är en rätt vanlig reaktion;man sätter upp ett mål eller en idé om vad det är man villåstadkomma och sedan jämför man resultatet med det manönskade uppnå. Om man lyckats uppnå sina mål kännerman sig nöjd. Annars anstränger man sig lite till för att för-bättra det man gjort eller låter det kanske vara och kännersig lite misnöjd eller misslyckad.Nu är tyvärr inte livet så enkelt som i stycket ovanför. Detär ingen konst att uppnå sina mål, som det heter; ”Ingen-ting är omöjligt, det tar bara lite längre tid”. Det är där hakenligger - tid.Vår tid är inte obegränsad, det går alltid 24 timmar på ettdygn, oavsett hur mycket vi försöker att hinna med. Det ärett faktum som väldigt många människor verkar ha glömtbort idag, i alla fall bland de gymnasieelever som jag harförmånen att undervisa.Istället för att jämföra resultaten med de uppsatta målen,som ibland sätts utan hänsyn till annat än vad man kan göramed obegränsad tid, borde man försöka göra sitt bästa un-der den tid man har till sitt förfogande och sedan vara nöjdmed det man åstadkommer.Det är en princip som borde gälla allt man gör. Visst går detatt gräma sig över att man fortfarande inte kommer ned ispagat, eller att man bara tränar en gång i veckan. Så längeman gör sitt bästa spelar det ingen roll vad resultatet blir -det kommer ändå att vara det bästa man kan göra med dentid man har till förfogande!Hur lär man sig då att alltid försöka göra sitt bästa? Det ärinte alls lika enkelt som att lära sig att det man gör duger,men det är väl en av sakerna man lär sig av att träna karate.

Fredrik Eriksson

Medlemsblad för Swedish Karate Kyokushinkai och utkommer med cirka fyranummer per år. Chefredaktör är Fredrik Eriksson (Linköping) och övriga re-daktionen utgörs av Tony Asserholt (Skellefteå) och Lotta Kronåker (Stock-holm), fotoassistans av Jens Löök (Linköping) och Niklas Öhrberg (Söråker)Redaktionen kontaktas enklast via e-post: [email protected] artiklar och texter är skrivna av en eller flera i redaktionen. Texteni reportage och artiklar reflekterar inte nödvändigtvis Swedish KarateKyokushinkais officiella hållning.

Swedish Karate Postadress: Box 12090, 402 41 Göteborg E-post: [email protected]: 031- 42 43 04 Internet: www.kyokushin.se Plusgiro: 9 84 92-2KYOKUSHINKAI

Redax tar ordet...

UtgivningsdatumNr 4 December ’06, inför årsmöteNr 5 Mars ’07, efter årsmötetNr 6 Maj ’07, efter RMNr 7 Augusti/September, inför Lag-RM

OmslagsbildKataträning under shihan Fitkin på teknikseminariet iSkövde, med sensei Virpi Alajarva längst till vänster.


Finns det något bättre sätt att tillbringaen del av sin semester på än att åka tillStockholm och träna i dagarna tre? Förmig är svaret självklart NEJ. Resan i årgick i bil från den lite mindre stora sta-den Göteborg, det var Tommy, Annikaoch så jag, Pippi. Jag fick inte ens körabil utan var förpassad som en unge tillbaksätet, utan godis!

Nåväl, lägret i år sammanföll mednågra väl valda fotbollsmatcher som viav oförklarliga skäl inte kunde få in påradion. Det måste varit läger-instruktörerna som ansåg att det vardags att börja fokusera på det vi skullegöra i Stockholm. TRÄNA.Framme i Stockholm möttes vi av svet-tiga karatekas som nyss graderat. Re-dan nu började den där underbaralägerkänslan infinna sig. Vem har nyck-lar? Vilka kommer att klara grader-ingen och vilka kommer att vara medpå lägret, samt vad ska vi göra i tre da-gar. Mmm, fantastiskt.

StartenFredagmorgon genomförde vi den van-liga proceduren med att hälsa på allaoch krama om alla som kommit, vi varnärmare 70 personer med representaterfrån Lund till Lycksele.Då vi var så många så delades vi upp itvå stora grupper som fick olikaträningstider, detta för att vi alla skulle

få ta del av instruktörernas oändliga er-farenhet och kunnande inomKyokushin Karate.Årets instruktörer var, Shihan BrianFitkin, Shihan Loyd Payne och ShihanHoward Collins. För er som inte varitmed så länge så är dessa instruktörergräddan av grädden!Nu tog träningen över, vi drillades sten-hårt i karatens grundtekniker och närtiden var slut så var även vi det. Efter-middagen tillbringade vi på Djurgår-den med en varm sol som strålade neröver oss när vi gick igenom alla katorupp till Nidan.Det värmer även själen att se så mångaträna så hårt och så målmedvetet. Detsom är fascinerande är att varje år ärdet alltid någon som glömmer bälte, gi,skor eller något annat viktigt. I år vardet även några som glömde sig själva!

Kata, kata och mer kataLördag, hård träning med mycket kata.Efter alla år man har gått kata så är detintressant att det aldrig som blir bra. Detfinns alltid detaljer att korrigera ochvinklar som inte stämmer. Men skamden som ger sig, nästa år är det nästanperfekt….Vi avslutade dagen med ett väldigt in-tressant och inspirerande fightingpass.Söndag, sista dagen snart dags attskiljas från familjen igen. Vi vanliga

dödliga vi körde ett box-pass medShihan Fitkin. Japp ännu en sak att hemo öva på, koordination. Hur mångavänsterarmar har man egentligen. Jagvar som tur va inte ensam om att vimsabort alla armar och ben.Vi hade också ett långt pass med fall-teknik tillsammans med Shihan Payne,tänk dig att du står rakt upp o ner o barafaller rakt fram med näsan först. Det skaman inte prova utan matta. Men vigjorde det vi skulle, inte lätt att trillanej.

GraderingskumiteNu var det faktiskt dags för graderings-fight! Tre till Sandan och tre till Shodan.Summa sumarum ungefär 150 matcher.Det är inte mycket att säga, de kom, desparkade och de segrade. Över sigsjälva och över tiden och över eventu-ella tvivlare. Fantastiskt gjort, inte ettöga torrt efteråt. Grattis till er alla.Med sorg i hjärtat packad Tommy, An-nika och Pippi ner sovsäckarna och rul-lade hem till Göteborg igen. Snart är detsommar igen och nytt läger och nyaupplevelser. För er som inte var där.Skyll er själva J Det är en oförglömligupplevelse och jag har hört att man kanbo på hotell också!

Nina EngqvistBanzai Karate Kai

SOMMARLÄGER 200616-18 juni


Mats Nilsson, Mjölby BudoklubbAllen Antic, Linköpings BudoklubbFredrik Gundmark, Linköpings Budo-klubbSHODANPatrik Gundmark, Linköpings BudoklubbMaria Thörnvall, Stockholms KyokushinStefan Wennerström, StockholmsKyokushin

SANDAN

Dan-graderingar sommarläger ’06

GRADERINGSPANELShihan Brian FitkinShihan Howard CollinsShihan Lloyd Payne


Sommarläger för juniorer 2006 i GävleSå äntligen var det dags för ett junior-läger igen, och denna gång var detGävle Kyokushin Karate som stodsom värd. På fredagen samlades drygt40 st barn och ungdomar från Lund isöder, till Umeå i norr i dojon i Gävle.Som huvudinstruktör för lägret varSensei Louis Reyes de la Rosa, vilkenäven hade tagit med sig hjälp-instruktörer från Göteborg. På lörda-gen gästades vi även av Shian HåkanNygren.

Temat för lägret var Zanshin, vilket kortinnebär att vara medveten och upp-märksam om sin omgivning, att kunnareagera på oförutsedda händelser. Ettexempel är att undvika att bli träffadav nedfallande snö från ett tak, via ensnabb undanmanöver.

Uppstart och presentationNär alla hade samlats, och pressente-rat sig körde Sensei Louis igång lägretsförsta pass. Därefter delades alla in igrupper som vid lägrets avslutningskulle ha en mindre uppvisning, teatereller liknade. Första dagen avslutademed kvällsfika, och fria aktiviteter.Lördag morgon startade kl 07.30 medett Kihon-pass, för att finslipa tekni-kerna på Gävle juniorerna inför grader-ingen, men även för att ge samtliga enbättre förståelse för Kihon.Därefter var det dags att fylla påreserverna med lite frukost!

Träning med gräsfläckarMedan Gävle juniorerna graderade sigi dojon, övade sig de öviga på Kata ute

Sensei de la Rosa och shihan Nygrendemonstrerar.

i det fria. Eftersom vädret var perfektför uteträning, så förlades resteradepass i en park inte långt från Dojon.Efter att alla som graderat sig efter hårtslit klarat sig, var det dags för en efter-längtad lunch. Även denna förlades utei det fantastiska sommar vädret. Hadedet inte varit för myggen, som ocksåhade lunch, hade det varit perfekt!

Myggkumite!Efter lunch togs en gruppbild, medsamtliga deltagare och instruktörer.Resten av eftermiddagen präglades avhård kumite träning med ledning avShian Håkan och Sensei Louis. Trotsvärmen kämpade alla mer än väl, ochvisade god spirit!När middagen avklarats, var det dagsför kvällsaktivitet vilken bestod av film-visning, på storbilds-projektor. Underdenna konsumerades en stor mängdchips och godis, men det var ju ändålördag...

NattpassSen kom det pass som det flesta nogkommer att komma ihåg bäst, natt-passet! Kl 01.30 väcktes alla upp mendunder och brak med orden: uppställ-ning utanför om fem minuter!Det var inte alla som var på banan, sådet tog väl några extra minuter församtliga att förstå att man måste ävenha en hela sin gi på också.Sen var det dags att jogga runt södraGävle. Det var nog en och annan vaken

Gävlebo som höjde på gnuggade sinaögon lite extra över att se 40st karate-utövare i gi springandes runt mitt i nat-ten och utstöta höga Kiai! Nattpassetavslutades med 300 mai-kiage, och där-efter fick samtliga krypa tillbaka till kojsigen.

Lägerkumite, tårta och showPå söndagen fick samtliga lite sovmor-gon för att ta igen den sömn de förloratunder natten. På det sista tränings-passet var det tävling som gällde. Samt-liga fick chansen att känna på hur detär att tävla i Kyokushin.Det var många som gjorde detta för för-sta gången, men samtliga var riktigtduktiga! Många ville gå flera matcher,och det var med viss besvikelse förnågra att vi fick bryta för frukost!Efter att alla ätit sig mätta, var det dagsför uppvisning. Samtliga föreställ-ningar visade upp riktigt roliga ochkreativa teman, vilket fick samtliga attvika sig dubbel emellanåt!Lägret avslutades till lunch meddiplomutdelning och tårta, vilket var ettuppskattat inslag!Slutligen vill jag bara tacka Sensei Louisför ett gott samarbete, och alla föräld-rar och klubbmedlemmar som allahjälpte till med att göra detta läger tilldet lyckade arrangemang som det blev!

Marcus HillbomGävle Kyokushinkai Karate


Ett fyrtiotal klubbledare och instruk-törer från Banzai, Göteborgs,Huskvarna, Keiko, Kiruna, Kristine-hamn, Linköping Budo, LinköpingsCenter, Luleå, Lund, Nyköping, Stock-holm, Umeå, Örebro, Östersund samtSkövde förstås, hade hörsammat in-bjudan till höstens TK seminarium.

Shihan Howard Collins, shihan BrianFitkin, shihan Michael Söderkvist samtshihan Lloyd Payne höll i trådarna ge-nom att dela med sig av sin kunskapom uppvärmning, tekniker, pedagogikmm. Detta TK skulle visa sig ge en heldel fysisk träning.

Samling och inledande pratHelgen började med samling och all-mänt mingel. Sensei Jojje startade uppinformerade om årets stora evenemang,Swedish Open den 11 november. Start-skottet har gått och arbetsgruppernakommer att jobba intensivt fram till täv-lingen. Han passade samtidigt på attinformera om den nya tillståndslagen.Sensei Virpi delgav planerna om att ar-rangera Kyokushin Open, vari vi fort-farande väntar på sanktion från karate-sektionen innan vi kan gå vidare. Vi-dare delade hon med sig av sina tankarfrån Svenska Budo-& Kampsports-förbundets årsstämmor och eventuellakonsekvenser av att kyokushin ej längrehar representation i karatesektionensstyrelse. Däremot har shihan Michaelfortsatt förtroende i huvudstyrelsen.Sempai Fredrik tog upp till diskussionom hur styrelsen kan bättre kommuni-cera med klubbarna. Flera klubbledaregav konstruktiva förslag till sempaiFredrik och sensei Jojje att ta med tillstyrelsen.

Hoppsparkar med shihan LloydEfter lunch var det dags att ta på sig ginoch inta dojon. Temat för helgen skullebli uppvärmningsövningar och shihanBrian startade upp denna sekvens medatt väcka kroppen genom att först göratekniker på stället vilket utvecklades tilltekniker i rörelse.Shihan Lloyd tog över och poängteradeatt även om vi inte var själva intresse-rade alternativt inte duktiga på hopp-sparkar var det ändock bra om vi lärdeoss att lära ut själva teknikerna till våraelever. Därefter övade vi på ett antalkombinationer av tobi-geri.

Teknikseminarium i Skövde hösten ’06Shihan Michael och Howard fortsattemed kumite övningar vari vi skulle hataktiken att förstöra för den andre ge-nom att gå för nära eller vara för långtborta.Med shihan Brian och shihan Lloydbörjade vi enkelt och komplicerade uppen växelvis verkande attack - försvarkombination.Första passet avslutades med att shihanHoward tog oss till en sal med mattor föratt gå igenom några svep- och kast-övningar. Det är fascinerande hur vi harkontroll över varandra när vi slängde var-andra fritt på en ganska begränsad yta.

Lite vila och mer träningEfter ca 2,5 timmars fysisk aktivitet togvi en välbehövlig, kort paus. AugustWallén från Fighter Magazine passadepå att informera klubbledarna om tid-ningens erbjudande till klubbarna. Pre-numeration samt egna klubbposters in-gick. De klubbar som eventuellt blev in-tresserade kan kontakta sensei Jojje somkoordinerar intresset.

Efter denna korta paus blev vi upp-värmda av shihan Collins. De storamuskelgrupperna värmdes upp för attsedermera gå över till finmuskulaturen.När vi var igång igen övergick vi till dekära juniorreglerna. Vi jobbade i grup-per om fyra och försökte se de poäng-givande teknikerna. Det blev lite förmånga glada och alltför hårda sparkarinnan vi sansade oss och fick till demera tekniskt juniorpoängerna.

Ny landslagscoachInnan vi hoppade in i duschen medde-lade TK att shihan Håkan Nygren haravgått som landslagscoach och attsempai Magnus Hansén är vår nyacoach. Sempai Magnus har under tio-talet år varit engagerad i våra fightersoch rest med på de större tävlingarnavilket bådar gott. Vi önskar honomlycka till framöver. Första officiellauppdraget blir Swedish Open.Kvällen avslutades, nästan traditions-enligt, på en asiatisk restaurang. Dis-kussionerna var lagom livade och in-tressanta efter en rätt fysisk dag.

Valdag med tänjningsövningarSöndagen mjukades vi upp av shihanMichael med allmänna löp- ochuppvärmningsövningar. Därefter job-bade vi i grupper om två och gick ige-nom ett antal stretchövningar både fy-siskt som genom diskussion. Avslut-ningsvis hade vi en gemensam diskus-sion om värdet av att stretcha och tänja.Lunchen var även denna dag god ochden fick smälta innan eftermiddags-passen tog vid. Vi delades upp i tvågrupper varav ena jobbade aktivt medpreparation inför dan-gradering ochden andra jobbade mer med bunkai frånkata.En bra helg med bra diskussioner togslut även denna gång och närmast kom-mer vi att träffas på lag-RM.PS Vill du jobba med Swedish Open,anmäl dig snarast till sempai Reine el-ler sensei Jojje - adresser på SKKshemsida.Osu,

Virpi AlajarvaSkövde Karate Kai

Sempai Annica från Banzai i kataträning.


-Klart du ska vara med! Det blir skoj!Det var så några av mina klubb-kompisar hade tjatat på mig. Eftermycket funderande och diskuterandeså kom jag i alla fall till slut fram tillatt jag skulle åka med och tävla. Lör-dagen den 30 september skullenybörjartävlingen Shinjin Cup hållasi Örebro. Perfekt, det skulle jag varamed på. Men så snart som jag hadebestämt mig så började nervositetengro i kroppen.Efter mycket träning började dagenmed stort D närma sig och med denväxte nervositeten sig allt större. De fyrasista dagarna var riktigt tuffa och jagundrade vad jag hade gett mig in på.Tankar om olika teknikserier dök upp ihuvudet i tid och otid och jag sov då-ligt om nätterna. De spenderades mesttill att fundera över möjliga senarionsom kanske kunde inträffa undermatcherna.

Tävlingsdag utan återvändoOch så var dagen inne.Vi var samman-lagt tio som åkte upp från klubben varav fem av oss skulle tävla. Jag har intevarit iväg särskilt många gånger till an-dra klubbar på läger och liknande. Sånär vi kom fram till dojon i Örebrokunde jag inte låta bli att le. Så mångakyokushinutövare hade jag inte sett påen och samma plats förut. Speciellt inteså många tjejer som det var.Det var kanske att möta tjejer som varden allra största anledningen till att jagegentligen ville ut och tävla. Tyvärr såär det så att antalet tjejer är litet i vårklubb precis som i så många andraklubbar i Sverige. För tillfället är vi tvåsom tränar regelbundet och fightas. Vi

Shinjin Cup- lite personligt om en första tävling

båda är lättviktare och det är jag gladöver. Det händer ju att man får gå enhel del matcher mot karlarna i klubbenoch vissa av dem väger dubbelt såmycket som man själv. Man tycker attman får in en klockren serie med hårdatekniker och de rör inte en min. Det äromöjligt att driva dem bakåt.Det är sådana tillfällen som det kännssom man står och hoppar på sammaställe. Att man inte utvecklas. Jag hadeingen aning om hur teknikerna skulleha fungerat på en tjej i min egen vikt-

klass. Och så fick man alltid höra atttjejer fightas så annorlunda jämfört medkillar. Den enda tjejen jag har mött ärju i stort sett Emma, min klubbkompis,och henne kan jag utan och innan viddet här laget.

Regler, väntan och matchordningInvägningen gick bra. Alla från klub-ben vägde in i de klasserna de hade pla-nerat. Det var först när Emma och jagbytte om och man fick på sig gin somfjärilarna i magen började komma påallvar. Det var först då jag började för-stå ordentligt att det snart var dags förmin första tävlingsmatch. När vi sedanvar färdigombytta och kom ut till deandra hade de redan börjat värma uppså det var bara att köra igång.En av domarna hade genomgång påegentligen det mesta man kunde tänkasbehöva veta innan matcherna: tillåtnaoch otillåtna tekniker, varningssystemet,hur man beter sig om motståndaren blirskadad, m.m. Det var en väldigtavslappnad stämning och det lugnadenerverna en hel del för stunden.När de sedan ropade upp att listornahade kommit upp så började hjärtat slåsnabbt igen. Herrarnas och damernastungvikt var de enda klasserna som detvar för få deltagare i för att de skulledelas upp i pooler. När jag såg vem jagskulle gå första matchen mot blev jagalldeles tom. Min första tanke var”NEJ!” Jag skulle gå mot Emma. Ty-piskt… Men så mycket tid hade maninte att fundera och grubbla över det.Det dröjde inte länge innan herrarnafrån klubben började gå sina matcher.Det var så spännande så det finns inteord för det.

Josefin i väntan på nästa match.


Första matchen, någonsinOch så helt plötsligt var det dags förmin första match. Kroppen kändes somen spänd fjäder och i huvudet snurradetankarna kring taktik och teknikserier.Och så när man blev utkallad på mat-tan var allt borta. Det var bara att körapå och hoppas att något från allaträningarna fanns kvar i kroppen och ihuvudet.Så snart matchen drog igång och manfick in första teknikerna så var det baraatt köra på och göra sitt bästa. Emmavisste dock precis hur hon skulle få migur balans och hur hon skulle kontramina tekniker. Efteråt var jag rejält be-sviken och sur på mig själv för att jaginte hade gett henne bättre motstånd.Men efter peppande ord från coachenoch lite tid att smälta och tänka igenomdet hela så lugnade jag ned mig ganskasnabbt. Och det var först nu egentligensom jag på allvar insåg att det värsta

som faktiskt kan hända är att jag förlo-rar och vad gör det egentligen? Efterdagen så kommer jag att vara en erfa-renhet rikare vad som en händer.

Att hitta flytet och komma tillbakaAll nervositet släppte och jag börjadepå allvar njuta av hela situationen. Jaghejade på grabbarna från klubben, glad-des åt deras framgångar, tittade påspännande matcher och försöktesnappa upp intressanta tekniker ochserier som man kanske själv någon dagvill prova på om man kommer ihåg.Och så var det dags för min andra ochsista match som jag skulle gå mot Alicia.Nervositeten var som bortblåst och jagkände bara att det skulle bli roligt. Meddet i tankarna gick jag in på mattan ochkämpade. Också den här matchen för-lorade jag men jag kunde inte annat änkänna mig nöjd med mig själv. Jag hadegett henne en god match och tanken påatt hon nog hade fått några nya blå-

Herrarnas mellanviksfinal böljade fram och tillbaka mellan Mikael Näverberg och SimonWetterhäll. Det krävdes förlängning för att avgöra vem som skulle segra.

Resultat Shinjin Cup 30 september

märken från den var en aning upplyf-tande också…. Och med det var täv-lingen slut för min del. Det var bara attslå sig ned och titta på bronsmatchernaoch finalerna som var mycket intres-santa. Och så var tävlingsdagen över.Dagen som jag både hade fasat för, settfram emot och tränat inför i flera veck-ors tid.

Första tävlingenShinjin Cup har varit en fantastisk upp-levelse och erfarenhet för mig. Så mycketsom jag har lärt mig under dagen hadejag inte en aning om att jag skulle få kun-skap om. Den kunskapen som jag vär-derar allra högst är nog den insikt somjag fått om mig själv; hur jag reagerar ien pressad situation och hur nervositetpåverkar prestationen. En riktig tävlingär väldigt annorlunda mot sparringhemma. Vissa tekniker fungerar hemmai dojon men inte ute på tävling.Jag brukar själv tycka att jag har en hyf-sad kondition och jag trodde absolutinte att två minuters matcher med even-tuellt två extra minuters förlängningskulle bli något problem men i förstamatchen var jag helt slut efter bara nå-gon minut. Men nu vet jag hur jag på-verkas och hur jag ligger till i jämförelsemed några andra tjejer från andra klub-bar runt om i Sverige. Under dagen fickjag mycket inspiration och ideér och ärväldigt sugen på att träna vidare. Detriktigt kliar i kroppen att få jobba vi-dare och kämpa på för att bli bättre.Jag kan varmt rekommendera att åkaiväg och vara med på nybörjar-tävlingarna. Det är en upplevelse ochen stor erfarenhet. Själv tror jag att allapå ett eller annat sätt utveckas somfighters under en tävling.

Josefin GyllenstenLinköpings Budoklubb

Damer lättvikt, -60 kg1:a Alicia Lind, Umeå2:a Victoria Sundström, Banzai3:a Jenny Ståhlberg, Stockholm

Damer tungvikt, +60kg1:a Karin Persson, Stockholm2:a Jenny Sandersson, Keiko3:a Victoria Boethius, Stockholm

Bästa FighterDamer: Alicia LindHerrar: Tobias Odensten

Herrar lättvikt, -70 kg1:a Stefan Tangen, Stockholm2:a John Fransson, Kristinehamn3:a Alexander Revw, Gävle

Herrar mellanvikt, -80 kg1:a Mikael Näverberg, Huskvarna2:a Simon Wetterhäll, Center3:a Robin Frahm, Center

Herrar tungvikt, +80 kg1:a Tobias Odensten, LBK2:a Rickard Martinsson, Keiko3:a Jens Löök, LBK

Shinjin Cup arragerades av ÖrebroKarateförening med inbjudna do-mare från Stockholm och Linköping.Tävlingen följder SKKs RM-regler,men var endast öppen för dem sominte placerat sig på indivuduella RM.Tävlingsformen är avsedd att vara entävling för dem med ingen eller li-ten tävlingserfarenhet.Totalt deltog 20 herrar och 10 damer,uppdelade på fem klasser, från 12Kyokushindojos.


40 år med svensk Kyokushin - del 3Några svenska dojosKiruna Karate KaiKiruna Karate Kai är en av deyngsta Kyokushindojos, grunda-des 2002 av Ronnie Pettersson.Medlemsantalet och träningenhar sakta men säkert vuxit ochidag tränar ett tjugotal medlem-mar i två hyrda dojos 4-5 gånger iveckan.Målet för verksamheten är att varaen ”stark förening”, spridaKyokushin i Kiruna och Norrbot-ten, och framförallt behålla Tradi-tionen av Kyokushin.

Göteborgs Karate KaiGöteborgs Karate Kai som är den förstasvenska Kyokushindojon och även en avSveriges äldsta karateklubbar. GKK grun-dades av Shihan Attila Meszaros 1965 ochhar således bedrivit träningsverksamhet iGöteborg i 41 år!Verksamheten startade i en träningshall iGuldheden, men flyttade 1983 till egen lo-kal i stadsdelen Majorna. Under det se-naste 21 åren har den ideella föreningenstöttat barn och ungdomar i stadsdelenMajorna. Idag finns det 318aktiva medlemmar frånåtta år och uppåt, somtränar i egna lokaler pårunt 500 m2. Utöver devanliga tränings-utrymmena finnsdet även ett gymoch kafeteria.Shihan Ho-ward Collinsär huvud-i n s t r u k t ö roch det finnsytterligare 14d a n -graderade in-struktörer.

Shihan Collins

LuleåKyokushinKlubb

Fredrik Lundberg

LKK grundades 1984 avThomas Lindgren som dåhade 4:e kyu. Från förstanybörjargruppen är dettyvärra endast den nuva-rande huvudinstruktörenFredrik Lundberg som fort-farande är aktiv.Sedan 1996 harföreningen enegen dojo förde 30-talmedlemmarsom är ak-t i v aidag.

SKELLEFTEÅ

Ronnie Pettersson

Skicka in info om din dojo; Namn,huvudinstruktör (foto), lite histo-rik, antal medlemmar, högre grade-rade och annat av intresse, till redaxvia ett e-postmeddelande till:[email protected]


Sempai Johnny Grimståhl, 1:a dan

Sempai Johnny Grimståhl efter några kilonbodybuilding i slutet av 80-talet.

Han erövrade aldrig någon högre gradoch är kanske inte så välkänd, menhan är en av skaparna bakom tävlings-systemet Klickers och den som startatflest Kyokushindojos i Sverige. I se-rien om svensk Kyokushins för-grundsfigurer, har turen kommit tillJohnny Grimståhl, en riktig bjässeinom Kyokushin - både bildligt ochbokstavligt...

Vägen till Kyokushin var långt ifrånsjälvklar, även om Johnnys första kon-takt med budo och karate kom när hanhittade sosais ”What is Karate” underen landpermission på Hawaii.Väl tillbaka till sjöss började han tränalite av det han kunde lista ut av boken.Det blev inte så mycket grundform,utan istället ägnades många timmar avlånga nattjänstgöringar åt att öva hand-kantsslag mot religarna. Det gick sålångt att andra i besättningen börjadeklaga över att det var någon somknackade rost när de skulle sova.Han var tvungen att tala om hur det varoch tur var kanske det för då visade detsig att det fanns en ju-jutsuutövare i be-sättningen och tillsammans övade de,vad som lite fint kan beskrivas som”fritt handgemänge”.

Ordentlig träning med instruktörVäl tillbaka i Stockholm sökte han uppde instruktörer som fanns, som till ex-empel Gerhard Gosen, och tränade allamöjliga kamparter och karatestilar.Träningen gav mersmak, men arbetettill sjöss gjorde att träningen blev li-dande. 1969 lämnade gick han iland förgott, men i Seattle där han skulle hård-träna karate.Han blev kvar i fyra månader och trä-nade upp till åtta timmar om dan. Detgav resultat och när han flyttade hem tillStockholm hade han shodan, i Shito-ryo!

Första egna dojonTillbaka i Stockholm dröjde det intelänge förrän han hade träningsansvareti en egen dojo och av bara farten droghan igång tre till inom loppet av någramånader.Att ha träningsansvar för dojos i Stock-holm, Uppsala och Karlstad, med allaresor som det innebar och samtidigt för-söka utveckla sin egen träning utan till-gång till högre instruktörer blev lite förmycket.

KyokushinkaiSå 1972 tog han steget över tillKyokushin, med sina fyra dojos och allatränande. Att det blev Kyokushin varmycket tack vare bland annat hans kon-takter med sensei McDonagh i Solna,som var förbundskapten för karate-landslaget han var med i, ochKyokushins kumiteinriktning.Strax efter övergången träffade hanBrian Fitkin i samband med en tävlingoch det dröjde inte länge förrän han re-kryterat honom till jobbet som huvuds-instruktör för Stockholmsdojon. Lite se-nare gjorde Johnny samma sak med Da-vid Cook, men han fick överta ansva-ret för Uppsaladojon.Med instruktörsfrågan löst fick han återmöjlighet att utveckla sin egen träningoch redan 1973 klarade han sinshodangradering i Kyokushin.

TävlingÄven om han satte den egna träningeni första hand och blev en mycket aktivtävlingskarateka under de kommandeåren, fortsatte han att driva på utveck-lingen för den växande organisationenSwedish Karate Kyokushinkai, som han

varit med och grundat.Han skrev till exempel ett par karate-kompendier, och utvecklade tillsam-mans med shihan Fitkin KyokushinsKlickersystem, som skulle vara merpassande ”verklig” karate än WUKOdå det inte blev några konstiga avbrottvid poängutdelning.

Efter KyokushinHela tiden sedan starten hadeStockholmsföreningen fortsatt att växaoch under senare delen av 70-talet varden en av landets största och bedrev sinverksamhet i ett helt hus på Åsögatan.I bottenvåningen fanns det ett välutrus-tat gym, Swings, och efter att ha avslu-tat sin tävlingskarriär i karate övergickhan allt mer till att träna och tävla i bo-dybuilding. Han har även skrivit ett parböcker om näringslära och hur man börträna på gym.Sedan början på 80-talet bor han utom-lands, men gör lite Sverigebesök då ochdå, som när han lanserade sin senastedeckare; ”Döden går på gym” för någraår sedan.

Tobbe ÖstlingKFUM Uppsala Kyokushin

Fredrik ErikssonLinköpings Budoklubb


Från vänster; sempai Micke, Tony och sempai Antoni.

För 70 år sedan arrangerades en utom-hus-boxningsgala vid havet i natur-sköna Harrbäcksand vid kusten någramil utanför Skellefteå. 1936 hettekombattanterna Joe Sylvain och JonnyWall. Detta uppmärksammades närman, under renoveringen avserverings/kioskbyggnaden, hittadeen gammal affisch från 1936 årsboxningsgala. Ett beslut togs att ar-rangera en boxningsgala till minnet avdenna händelse för 70 år sedan.

Det bjöds på spännande boxningsmat-cher där norrländska boxare från Sund-vall i söder till Skellefteå i norr mötteboxare från norra Finland.Matchspeaker var den kände Roger Pet-tersson, som bland annat jobbar åtEurosport. Roger var tidigare en duk-tig boxare med en imponerande merit-lista med bland annat tio SM-guld i femviktklasser.Vid galan bjöds det också på mat,musikunderhållning och underhållningav Ronny Eriksson.Boxningsgalan inleddes emellertid meden spektakulär fightinguppvisning av

Skellefteå Kyokushin påjubileums-boxningsgala

Robinsonvinnaren Sempai AntoniMatacz från Örebro och SkellefteåsSempai Micke Nordström.De båda Kyokushinkämparna gick en3 ronders match á 2min per rond ochbjöd publiken på en härlig, rörligKyokushin Kumite uppvisning.Antoni och Micke gav och tog rejält ochdet ”sjöng” i kanvasen när de sveptevarandra och bjöd på snygga Tobi-geris. Den månghövdade publiken,uppskattningsvis ett par tre hundrastycken, hänfördes, jublade och applå-derade.Undertecknad hade den stora äran attagera ”uppvisnings – domare” för attförhöja intrycket och upplevelsen avdenna uppvisning av KyokushinKumite.Jag sänder en stor tanke av tacksamhettill Sensei Jojje som ledde ”min” gruppunder Shihan Fitkins sommarläger2004, då vi fick testa på att agera do-mare ute på Djurgården.

Tony AsserholtSkellefteå Kyokushin

Skellefteå Kyokushin med SempaiMicke Nordström, Hanna Lundmark& Jörgen Pettersson i spetsen genom-förde en uppskattad karateuppvisningpå en musik och ungdomsfestival,Trästockfestivalen i Skellefteå freda-gen den 21 juli i år.

Ett drygt hundratal åskådare hade sam-lats vid kulturscenen inför SkellefteåKyokushins uppvisning.Sempai Micke startade uppvisningenmed att utföra Katan Seinchin till tunghårdrock a la AC/DC.Därpå var det dags för Hanna och Jör-gen. Duon demonstrerade snygga tek-niker i ett högt tempo och visade provpå Kyokushin Kumite med hårdrockendånande i högtalarna.Efter Kumite-uppvisningen var detdags för Tamashewari och SempaiMicke äntrade åter scenen. Micke spar-kade och slog sönder lättbetongblock såflisorna flög till publikens jubel. Intres-set bland publiken var stort. Mångaåskådare dröjde sig kvar efter uppvis-ningen för att prata med- och ställa frå-gor till uppvisningsteamet och infor-mera sig om Karate.Trästocksfestivalen är en årligen festi-val med ett stort utbud av musik ochannan kultur. Årets festival var denfemtonde i ordningen och arrangeradesprecis som alla andra år av föreningenMusikfabriken, vars medlemmar ochandra frivilliga, framförallt ungdomari Skellefteå, utför ett stort och betydel-sefullt ideellt arbete inför varje festival.För de som vill se lite klipp och bilderfrån uppvisnigen kan besöka SkellefteåKyokushin hemsida(kyokushinkarate.skelleftea.org).

Tony AsserholtSkellefteå Kyokushin

Trästockfestival


Nedslag i japansk berättartradition

The tale of the 47 Ronin by MitfordAt the beginning of the eighteenth century there lived adaimio, called Asano Takumi no Rami, the Lord of the castleof Ako, in the province of Harima. Now it happened that anImperial ambassador from the Court of the Mikado, havingbeen sent to the Shogun at Yedo, Takumi no Kami and an-other noble called Ramei Sama were appointed to receiveand feast the envoy ; and a high official, named Rira Rotsukeno Suke, was named to teach them the proper ceremoniesto be observed upon the occasion.

The two nobles were accordingly forced to go daily tothe castle to listen to the instructions of Kotsuke no Suke.But this Kotsuke no Suke was a man greedy of money; andas be deemed that the presents which the two daimios,according to time-honoured custom, bad brought him inreturn for his instruction, were mean and unworthy, beconceived a great hatred against them, and took no pains inteaching them, but on the contrary rather sought to makelaughing-stocks of them. Takumi no Kami, restrained by astern sense of duty, bore his insults with patience; but KameiSama, who badless control over his temper, was violentlyincensed, and determined to kill Kotsuke no Suke.

One night when his duties at the castle were ended, KameiSama returned to his own palace, and having summonedhis councillors to a secret conference, said to them: “Kotsukeno Suke has insulted Takumi no Kami and myself duringour service in attendance on the Imperial envoy. This isagainst all decency, and I was minded to kill him on thespot; but I bethought me that if I did such a deed within theprecincts of the castle, not only would my own life be forfeit,but my family and vassals would be ruined: so I stayed myhand. Still the life of such a wretch is a sorrow to the people,and tomorrow when I go to Court I will slay him: my mindis made up, and I will listen to no remonstrance.” And as hespoke his face became livid with rage.

Now one of Kamei Sama’s councillors was a man of great

judgment, and when he saw from his lord’s manner thatremonstrance would be useless, he said: “Your lordship’swords are law; your servant will make all preparationsaccordingly; and tomorrow, when your lordship goes toCourt, if this Kotsuke no Suke should again be insolent, lethim die the death.” And his lord was pleased at this speech,and waited with impatience for the day to break, that hemight return to Court and kill his enemy.

But the councillor went home, and was sorely troubled,and thought anxiously about what his prince had said. Andas he reflected, it occurred to him that since Kotsuke no Sukehad .the reputation of being a miser he would certainly beopen to a bribe, and that it was better to pay any sum, nomatter how great, than that his lord and his house shouldbe ruined. So he collected all the money he could, and rodeoff in the night to Kotsuke no Suke’s palace, and said to hisretainers: “My master, who is now in attendance upon theImperial envoy, owes much thanks to my Lord Kotsuke noSuke, who has been at so great pains to teach him the pro-per ceremonies to be observed during the reception of theImperial envoy. This is but a shabby present which he hassent by me, but he hopes that his lordship will condescendto accept it, and commends himself to his lordship’s favour.”And, with these words, he produced a thousand ounces ofsilver for Kotsuke no Suke, and a hundred ounces to be ddistributed among his retainers.

When the latter saw the money, their eyes sparkled withpleasure, and they were profuse in their thanks; and beggingthe councillor to wait a little, they went and told their mas-ter of the lordly present which had arrived with a politemessage from Kamei Sama. Kotsuke no Suke in eager delightsent for the councillor into an inner chamber, and, afterthanking hill, promised on the morrow to instruct his mas-ter carefully in all the different points of etiquette.

So the councillor, seeing the miser’s glee, rejoiced at the

Tränar man budo och karate stöterman förr eller senare på hänvisningartill olika berättelser, som till exempel”De 47 ronin”. För en japan är sådanaberättelser lika välkända som brö-derna Grimms och HC Andersens sa-gor är för oss i skandinavien. Nu kandet ju bli lite frusterande att intekänna till berättelser som andra hän-visar till, så för att fylla den kunskaps-luckan kommer vi att presentera etturval av de lite mer kända berättel-serna från den japanska historien. Be-rättelserna nedtecknades av en engels-man i början av 1870-talet och kom-mer att presenteras på sitt original-språk engelska (om det inte är någonsom är intresserad av att hjälpa till attöversätta? Kontakta då redaktionen).Mycket nöje!

1414141414april april april april april 20062006200620062006

Kiri, -that is, commit suicide by disembowelling; his goodsmust be confiscated, and his family ruined. Such was thelaw.

So Takumi no Kami performed hara kiri, his castle of Akowas confiscated, and his retainers having become Ronins,some of them took service with other daimios, and othersbecame merchants.

Now amongst these retainers was his principal councillor,a man called Oishi Kuranosuke, who, with forty-six otherfaithful dependants formed a league to avenge their master’sdeath by killing Kotsuke no Suke. This Oishi Kuranosuke wasabsent at the castle of Ako at the time of the affray, which,had he been with his prince, would never have occourred;for, being a wise man, he would not have failed to propitiateKotsuke no Suke by sending him sutiable presents; while thecouncillor who was in attendance on the prince at Yedo wasa dullard, who neglected this precaution, and so caused thedeath of his master and the ruin of his house.

So Oishi Kuranosuke and his forty-six companions beganto lay their plans of vengeance against Kotsuke no Suke;but the latter was so well guarded by a body of men lent tohim by a daimio called Uyesugi Sama, whose daughter hehad married, that they saw that the only way of attainingtheir end would be to throw their enemy off his guard.

With this object they separated and disguised themselves,some as carpenters or craftsmen, others as merchants andtheir chief, Kuranosuke, went to Kyoto, and built a house inthe quarter called Yamashina, where he took to frequentinghouses of the worst repute, and gave himself up todrunkenness and debauchery, as if nothing were furtherfrom his mind than revenge. Kotsuke no Suke, in themeanwhile, suspecting that Takumi no Kami’s formerretainers would be scheming against his life, secretly sentspies to Kyoto, and caused a faithful account to be kept ofall that Kuranosuke did. The latter, however, determinedthoroughly to delude the enemy into a false security, wenton leading a dissolute life with harlots and winebibbers. Oneday, as he was returning home drunk from some low haunt,he fell down in the street and went to sleep, and all thepassersby laughed him to scorn. It happened that a Satsumaman saw this and said: “Is not this Oishi Kuranosuke, whowas a councillor of Asano Takumi no Kami, and who, nothaving the heart to avenge his lord, gives himself up towomen and wine? See how he lies drunk in the public street!Faithless beast! Fool and crawen! Unworthy the name of aSamurai!”

And he trod on Kuranosuke’s face as he slept, and spatupon him; but when Kotsuke no Sukes spies reported allthis at Yedo, he was greatly relieved at the news, and feltsecure from danger.

One day Kuranosuke’s wife, who was bitterly grieved tosee her husband lead this abandoned life, went to him andsaid: “My lord, you told me at first that your debaucherywas but a trick to make your enemy relax in watchfulness.But indeed, indeed, this has gone too far. I pray and beseechyou to put some restraint upon yourself.”

“Trouble me not,” replied Kuranosuke, “for I will not lis-ten to your whining. Since my way of life is displeasing toyou, I will divorce you, and you may go about your busi-ness; and I will buy some pretty young girl from one of thepublic-houses, and marry her for my pleasure. I am sick of

success of his plan; and having taken his leave returnedhome in high spirits. But Kamei Sama, little thinking howhis vassal had propitiated his enemy, lay brooding over hisvengeance, and on the following morning at daybreak wentto Court in solemn procession.

When Kotsuke no Suke met him, his manner hadcompletely changed, and notbing could exceed his courtesy.“You have come early to Court this morning, my LordKamei” said he. “I cannot sufficiently admire your zeal. Ishall have the honour to call your attention to several pointsof etiquette today. I must beg your lordship to excuse myprevious conduct, which must have seemed very rude; butI am naturally of a cross-grained disposition, so I pray youto forgive me.” And as he kept on humbling himself andmaking fair speeches, the heart of Kamei Sama was graduallysoftened, and he renounced his intention of killing hill.

Thus by the cleverness of his councillor, was Kamei Sama,with all his house, saved from ruin.

Shortly after this, Takumi no Kami, who had sent no pre-sent, arrived at the castle, and Kotsuke no Suke turned himinto ridicule even more than before, provoking him withsneers and covert insults ; but Takumi no Kami affected toignore all this, and submitted himself patiently to Kotsukeno Suke’s orders.

This conduct, so far from producing a good effect, onlymade Kotsuke no Suke despise him the more, until at lasthe said haughtily: “Here, my Lord of Takumi, the ribbon ofmy sock has come untied ; be so good as to tie it up for me.”

Takumi no Kami, although burning with rage at theaffront, still thought that as he was on duty he was boundto obey, and tied up the ribbon of the sock. Then Kotsuke noSuke, turning from him, petulantly exclaimed: “Why, howclumsy you are! You cannot so much as tie up the ribbon ofa sock properly! Any one can see that you are a boor from ithe country, and know nothing of the manners of Yedo.”

And with a scornful laugh be moved towards an innerroom. But the patience of Takumi no Kami was exhausted,this last insult was more than he could bear.

“Stop a moment, my lord,” cried he.“ Well, what is it?” replied the other. And, as he turned

round, Takumi no Kami drew his dirk, and aimed a blow athis head but Kotsuke no Suke, being protected by the Courtcap which he wore, the wound was but a scratch, so he ranaway; and Takumi no Kami, pursuing him, tried a secondtime to cut him down, but, missing his aim, struck his dirkinto a pillar. At this moment an officer, named KajikawaYosobei, seeing the affray, rushed up, and holding back theinfuriated noble, gave Kotsuke no Suke time to make goodhis escape.

Then there arose a great uproar and confusion, andTakumi no Kami was arrested and disarmed, and confinedin one of ,the apartments of the palace under the care of thecensors.

A council was held, and the prisoner was given over tothe safeguard of a daimio, called Tamura Ukiyo no Daibu,who kept him in close custody in his own house, to the greatgrief of his wife and of his retainers; and when thedeliberations of the council were completed, it was decidedthat, as he had committed an outrage and attacked anotherman within the precincts of the palace, he must perform hara


the sight of an old woman like you about the house, so getyou gone-the sooner the better.”

So saying, he flew into a violent rage, and his wire,terrorstricken, pleaded piteously for mercy.

“Oh, my lord! unsay those terrible words ! I have beenyour faithful wife for twenty years, and have borne you threechildren; in sickness and in sorrow I have been with you;you cannot be so cruel as to turn me out of doors now.

Have pity! have pity !”“Cease this useless wailing. My mind is made up, and

you must go; and as the children are in my way also, youare welcome to take them with you.”

When she heard her husband speak thus, in her grief shesought her eldest son, Oishi Chikara, and begged him tonplead for her, and pray that she might be pardoned. Butnothing would turn Kuranosuke from his purpose, so hiswife was sent away, with the two younger children, andwent back to her native place. But Oishi Chikara remainedwith his father.

The spies communicated all this without fail to Kotsukeno Suke, and he, when he heard how Kuranosuke havingturned his wife and children out of doors and bought aconcubine, was grovelling in a life of drunkenness and lust,began to think that he had no longer anything to fear fromthe retainers of Takumi no Kami, who must be cowards,without the courage to avenge their lord. So by degrees bebegan to keep a less strict watch, and sent back half of theguard which had been lent to him by his father-in-law,Uyesugi Sama. Little did he think how he was falling intothe trap laid for him by Kuranosuke, who in his zeal to slayhis lord’s enemy, thought nothing of divorcing his wife andsending away his children! Admirable and faithful man!

In this way Kuranosuke continued to throw dust in theeyes of his foe, by persisting in his apparently shamelessconduct; but his associates all went to Yedo, and, having intheir several capacities as workmen and pedlars contrivedto gain access to Kotsuke no Suke’s house, made themselvesfamiliar with the plan of the building and the arrangementof the different rooms, and ascertained the character of theinmates, who were brave and loyal men, and who werecowards; upon all of which matters they sent regular reportsto Kuranosuke. And when at last it became evident fromthe letters which arrived from Yedo that Kotsuke no Sukewas thoroughly off his guard, Kuranosuke rejoiced that theday of vengeance was at hand; and, having appointed a try-sting-place at Yedo, he fled secretly from Kyoto, eludingthe vigilance of his enemy’s spies. Then the forty-seven men,having laid all their plans, bided their time patiently. It wasnow mid-winter, the twelfth month of the year, and the coldwas bitter. One night, during a heavy fall of snow, when thewhole world was hushed, and peaceful men were stretchedin sleep upon the mats, the Ronins determined that no morefavourable opportunity could occur for carrying out theirpurpose. So they took counsel together, and, having dividedtheir band into two parties, assigned to each man his post.One band, led by Oishi

Kuranosuke, was to attack the front gate, and the other,under his son Oishi Chikara, was to attack the postern ofKotsuke no Suke’s house; but as Chikara was only sixteenyears of age, Yoshida Chiuzayemon was appointed to act

as his guardian. Further it was arranged that a drumbeatenat the order of Kuranosuke, should be the signal for thesimultaneous attack; and that if any one slew Kotsuke noSuke and cut off his head he should blow a shrill whistle, assignal to his comrades, who would hurry to the spot, and,having identified the head, carry it off to the temple calledSengakuji, and lay it as an offering before the tomb of theirdead lord. Then they must report their deed to theGovernment, and await the sentence of death which wouldsurely be passed upon them. To this the Ronins one and allpledged themselves. Midnight was fixed upon as the hour,and the forty-seven comrades, having made all ready forthe attack, partook of a last farewell feast together, for onthe morrow they must die. Then Oishi Kuranosukeaddressed the band, and said:

“Tonight we shall attack our enemy in his palace; hisretainers will certainly resist us, and we shall be obliged tokill them. But to slay old men and women and children is apitiful thing; therefore, I pray you each one to take greatheed lest you kill a single helpless person.” His comradesall applauded this speech, and so they remained, waitingfor the hour of midnight to arrive.

When the appointed hour came, the Ronins set forth.The wind howled furiously, and the driving snow heat

in their faces ; but little cared they for wind or snow as theyhurried on their road, eager for revenge. At last they reachedKosuke no Suke’s house, and divided themselves into twobands and Chikara, with twenty-three men, went round tothe back gate. Then four men, by means of a ladder of ropeswhich they hung on to the roof of the porch, effected anentry into the courtyard; and, as they saw signs that all theinmates of the house were asleep, they went into the porter’slodge where the guard slept, and, before the latter had timeto recover from their astonishment, bound them.

The terrified guard prayed hard for mercy, that their livesmight be spared; and to this the Ronins agreed on conditionthat the keys of the gate should be given up; but the otherstremblingly said that the keys were kept in the house of oneof their officers, and that they had no means of obtainingthem. Then the Ronins lost patience, and with s hammerdashed in pieces the big wooden bolt which secured the gate,and the doors flew open to the right and to the left. At thesame time Chikara and his party broke in by the back gate.

Then Oishi Kuranosuke sent a messenger to theneighbouring houses, bearing the following message; “We,the Ronins who were formerly in the service of AsanoTakumi no Kami, are this night about to break into the palaceof Kotsuke no Suke, to avenge our lord. As we are neithernight robbers nor ruffians, no hurt will be done to theneighbouring houses. We pray you to set your minds at rest.”

And as Kotsuke no Suke was hated by his neighbours forhis covetousness, they did not unite their forces to assist him.Another precaution was yet taken. Lest any of the peopleinside should run out to call the relations of the family tothe rescue, and these coming in force should interfere withthe plans of the Ronins, Kuranosuke stationed ten of his menarmed with bows on the roof of the four sides of thecourtyard, with orders to shoot any retainers who attemptto leave the place. Having thus laid all his plans and postedhis men, Kuranosuke with his own hand beat the drum andgave the signal for attack.


Ten of Kotsuke no Suke’s retainers, hearing the noise,woke up; and, drawing their swords, rushed into the frontroom to defend their master. At this moment the Ronins,who had burst open the door of the front hall, entered thesame room. Then arose a furious fight between the two par-ties, in the midst of which Chikara, leading his men throughthe garden, broke into the back of the house; and Kotsukeno Suke, in terror of his life, took refuge, with his wife andfemale servants, in a closet in the verandah; while the restof his retainers, who slept in the barrack outside the house,made ready to go to the rescue. But the Ronins who hadcome in by the front door, and were fighting with the tenretainers, ended by overpowering and slaying the latterwithout losing one of their own number; after which, for-cing their way bravely towards the back rooms, they werejoined by Chikara and his men, and the two bands wereunited in one.

By this time the remainder of Kotsuke no Suke’s men hadcome in, and the fight became general ; and Kuranosuke,sitting on a camp-stool, gave his orders and directed theRonins. Soon the inmates of the house perceived that theywere no match for their enemy, so they tried to send outintelligence of their plight to Uyesugi Sama, their lord’s fat-her-in-la.w, begging him to come to the rescue with all theforce at his command. But the messengers were shot downby the archers whom Kuranosuke had posted on the roof.So no help coming, they fought on in despair. ThenKuranosuke cried out with a loud voice: “Kotsuke no Sukealone is our enemy; let some one go inside and bring himforth dead or alive!”

Now in front of Kotsuke no Suke’s private room stoodthree brave retainers with drawn swords. The first wasKobayashi Hehachi, the second was Waku Handaiyu, andthe third was Shimidzu Ikkaku, all good men and true, andexpert swordsmen. So stoutly did these men lay about themthat for a while they kept the whole of the Ronins at bay,and at one moment even forced them back. When OishiKuranosuke saw this, he ground his teeth with rage, andshouted to his men: “What! did not every man of you swearto lay down his life in avenging his lord, and now are youdriven back by three men! Cowards, not fit to be spoken to!to die fighting in a master’s cause should be the noblestambition of a retainer! “ Then turning to his own son Chi-kara, he said, “ Here, boy! engage those men, and if they aretoo strong for you, die!”

Spurred by these words, Chikara seized a spear and gavebattle to Waku Handaiyut but could not hold his ground,and backing by degrees, was driven out into the garden,where he missed his footing and slipped into a pond; but asHandaiyu, thinking to kill him, looked down into the pond,Chikara cut his enemy in the leg and caused him to fall, andthen crawling ont of the water despatched him.

In the meanwhile Kobayashi Hehachi and ShimidzuIkkaku had been killed by the other Ronins, and of allKotsuke no Suke’s retainers not one fighting man remai-ned. Chikara, seeing this, went with his bloody sword in hishand into a back room to search for Kotsuke no Suke, but heonly found the son of the latter, a young lord named KiraSahioye, who, carrying a halberd, attacked him, but was soonwounded and fled. Thus the whole of Kotsuke no Suke’smen having been killed, there was an end of the fighting ;

but as yet there was no trace of Kotsuke no Suke to be found.Then Kuranosuke divided his men into several parties

and searched the whole house, but all in vain; women andchildren weeping were alone to be seen. At this the fortyseven men began to lose heart in regret, that after all theirtoil they had allowed their enemy to escape them, and therewas a moment when in their despair they agreed to commitsuicide together upon the spot; but they determined to makeone more effort.

So Kuranosuke went into Kotsuke no Suke’s sleeping-room, and touching the quilt with his hands, exclaimed, “Ihave just felt the bed-clothes and they are yet warm, and some thinks that our enemy is not far off. He must certainly behidden somewhere in the house.” Greatly excited by this,the Ronins renewed their search. Now in the raised part ofthe room, near the place of honour, there was a picturehanging ; taking down this picture, they saw that there wasa large hole in the plastered wall, and on thrusting a spearin they could feel nothing beyond it. So one of the Ronins,called Yazama Jiutaro, got into the hole, and found that onthe other side there was a little courtyard, in which therestood an outhouse for holding charcoal and firewood.Looking into the outhouse, he spied something white at thefurther end, at which he struck with his spear, when twoarmed men sprang out upon him and tried to cut him down,but he kept them back until one of his comrades came upand kiilled one of the two men and engaged the other, whileJiutaro entered the outhouse- and felt about with his spear..Again seeing something white, he struck it with his lance,when a cry of pain betrayed that it was a man; so he rushedup, and the man in white clothes, who had been woundedin the thigh, drew a dirk and aimed a blow at hill.

But Jiutaro wrested the dirk from him, and clutching hillby the collar, dragged hill out of the outhouse. Then the otherRonin came up, and they examined the prisoner attentively.The two men felt convinced that this was no other thanKotsuke no Suke, and they asked him his name, but he gaveno answer, so they gave the signal whistle, and all theircomrades collected together at the call; then OishiKuranosuke, bringing a lantern, scanned the old man’sfeatures, and it was indeed Kotsuke no Suke; and if furtherproof were wanting, he still bore a scar on his forehead wheretheir master, Asano Takumi no Kami, had wounded hillduring the affray in the castle. There being no possibility ofmistake therefore, Oishi Kuranosuke went down on hisknees, and addressing the old man very respectfully, said:

“My lord, we are the retainers of Asano Takumi no Kami.Last year your lordship and our master quarrelled in thepalace, and our master was sentenced to hara kiri, and hisfamily was ruined. We have come to-night to avenge him,as is the duty of faithful and loyal men. I pray your lordshipto acknowledge the justice of our purpose. And now mylord, we beseech you to perform hara kiri. I myself shallhave the honour to act as your second, and when, with allhumility, I shall have received your lordship’s head, it ismy intention to lay it as an offering upon the grave of AsanoTakumi no Rami.”

Thus, in consideration of the high rank of Kotsuke noSuke, the Ronins treated him with the greatest courtesy, andover and over again entreated him to perform hara kiri. Buthe crouched speechless and trembling. At last Kuranosuke,


The Tomb of the 47 Ronin

So the forty-seven Ronins went into the palace, and werefeasted with gruel and wine, and all the retainers of thePrince of Sendai came and praised them.

Then Kuranosuke turned to the councillor and said, “ Sir,we are truly indebted to you for this kind hospitality; but aswe have still to hurry to Sengakuji, we must needs humblytake our leave,” And, after returning many thanks to theirhosts, they left the palace of the Prince of Sendai and haste-ned to Sengakuji, where they were met by the abbot of themonastery, who went to the front gate to receive them andled them to the tomb of Takumi no Kami.

And when they came to their lord’s grave, they took thehead of Kotsuke no Suke, and having washed it clean in awell hard by, laid it as an offering before the tomb. Whenthey had done this, they engaged the priests of the templeto come and read prayers while they burnt incense. So theforty-seven Ronins, with their minds at rest, waited patientlyuntil they should receive the orders of the Government.

At last they were summoned to the Supreme Court, wherethe governors of Yedo and the public censors had assembled;and the sentence passed upon them was as follows :

“Whereas, neither respecting the dignity of the city norfearing the Government, having leagued yourselves togetherto slay your enemy, you violently broke into the house ofKira Kotsuke no Suke by night and murdered him, thesentence of the Court is, that, for this audacious conduct,you perform hara kiri.” When the sentence had been read,the forty-seven Ronins were divided into four parties, andhanded over to the safe keeping of four different daimios;and sheriffs were sent to the palaces of those daimios inwhose presence the Ronins were made to perform hara kiri.

But, as from the very beginning they had all made uptheir minds that to this end they must come, they met theirdeath nobly; and their corpses were carried to Sengakuji,and buried in front of the tomb of their master, AsanoTakumi no Kami. And when the fame of this became noisedabroad, the people flocked to pray at the graves of thesefaithful men.

Among those who came to pray was a Satsuma man, who,prostrating himself before the grave of Oishi Kuranosuke,said : “When I saw you lying drunk by the roadside atYamashina, in Kyoto, I knew not that you were plotting to

avenge your lord; and, thinking you tobe a faithless man, I trampled on you andspat in your face as I passed. And now Ihave come to ask pardon and offeratonement for the insult of last year.”With those words he prostrated himselfagain before the grave, and, drawing adirk from his girdle, stabbed himself inthe belly and died. And the chief priestof the temple, taking pity upon him,buried him by the side of the Ronins; andhis tomb still remains to be seen withthose of the forty-seven comrades.

seeing that it was vain to urge him to die the death of anobleman, forced him down, and cut off his head with thesame dirk with which Asano Takumi no Kami had killedhimself. Then the forty-seven comrades, elated at havingaccomplished their design, placed the head in a bucket, andprepared to depart; but before leaving the house theycarefully extinguished all the lights and fires in the place,lest by any accident a fire should break out and theneighbours suffer.

As they were on their way to Takanawa, the suburb inwhich the temple called Sengakuji stands, the day broke;and the people flocked out to see the forty-seven men, who,with their clothes and arms all blood-stained, presented aterrible appearance; and every one praised them, wonderingat their valour and faithfulness. But they expected everymoment that Kotsuke no Suke’s father-in-law would attackthem and carry off the head, and made ready to die bravelysword in hand. However, they reached Takanawa in safety,for Matsudaira Aki no Kami, one of the eighteen chiefdaimios of Japan, of whose house Asano Takumi no Kamihad been a cadet, had been highly pleased when he heardof the last night’s work, and he had made ready to assist theRonins in case they were attacked. So Kotsuke no Suke’sfather-in-law dared not pursue them.

At about seven in the morning they came opposite to thepalace of Matsudaira Mutsu no Rami, the Prince of Sendai,and the Prince, hearing of it, sent for one of his councillorsand said: “The retainers of Takumi no Kami have slain theirlord’s enemy, and are passing this way; I cannot sufficientlyadmire their devotion, so, as they must be tired and hungryafter their night’s work, do you go and invite them to comein here, and set some gruel and a cup of wine before them.”

So the councillor went out and said to Oishi Kuranosuke:“Sir, I am a councillor of the Prince of Sendai, and my mas-ter bids me beg you, as you must be worn out after all youhave undergone, to come in and partake of such poorrefreshment as we can offer you. This is my message to youfrom my lord.”

“I, thank you, sir,” replied Kuranosuke “It is very goodof his lordship to trouble himself to think of us. We shallaccept his kindness gratefully.”


Kick-off läger region Norr12-13 augusti, Umeå

Entusiastiska karatekas samlades un-der lördagen den 12 augusti i Umeåsdojo för ett kom-igång-läger. Det blevett kärt återseende att träffa”Kyokushinfamiljen” igen eftersommaren.

Lägret var främst riktat till instruktö-rer i region norr och temat förhelgen var ledarskap. Hur instruerar vivåra elever? Pratar vi ”sönder”teknikerna eller går vi rakt påsak dvs. visar och låter dom prova sigfram?Under Shihan Nygren och SenseiGhanbaris ledning så blev det praktiskaövningar och bra diskussioner som skaleda oss en bit på vägen till attutvecklas som instruktörer.

Grillning med förhinderSenare under lördagskvällen var detdags för bastubad och grillning vidNydalasjön. Men när vi tänt elden så vifick besök av polisen. Det visadesig vara eldningsförbud, så det var baraatt släcka elden vi nyss fått attbrinna och köpa grillkol istället.

Till slut fick vi avnjuta deefterlängtade hamburgarna och gissaom det var gott!

Dags att svettainnan hemfärdSöndag, inget läger utan att svettas or-dentligt och ett hårt säckpass fixadedet.Vi avslutade lägret med teori om av-slappning och mental träning. Vidiskuterade frågeställningar som - Hurska man förbereda sig inför entävling/träning för att få maximalt re-sultat? Hur ska man kunna förbättrasin mentala styrka?Att få tid och utrymme att prata omdessa bitar av träning är mycket viktigtför att kunna utveckla sig själv och jagtror alla håller med om att det tålatt upprepas.Ett stort tack till Shihan och Sensei förett givande och roligt läger.

Daniel WibergLycksele Karate Kai

Sensei Stankovic under EM i kata 2005.

Kyokushinare itillståndsgruppenför kampsporterDet är nog ingen nyhet för kampsports-utövare att det kommit en ny lag rö-rande tävlingsarrangemang medkampsport. I korthet krävs det från ochmed den 1 januari 2007 ett särskilt till-stånd för att anordnavissa tränings-tävlings- och uppvisningsmatcher ikampsport. Tillståndet ska sökas hosLänsstyrelsen i Örebro län.Riktigt hur den nya lagen kommer atttolkas, är inte helt klart. Vad som däre-mot är klart är att sensei GeorgeStankovic från Stockholm, som arbe-tade intensivt med att sprida informa-tion och väcka debatt inför riksdags-beslutet om lagförslaget, är utsedd attvara suppleant för Riksidrotts-förbundets Helen Wiklund-Wårell itillståndsgruppen hos Länsstyrelsen.Förutom en bekräftelse på allt arbetesom sensei lagt ned, är det naturligtvisväldigt, väldigt bra för karaten i allmän-het och Kyokushin i synnerhet, att detfinns en representant som förstår ochkan förklara karatens förutsättningar ianknytning till den grupp som kommeratt hantera kommande tillståndsfrågor.Bra jobbat sensei George!


Sempai Magnus Hanssen tar över somlandslagscoach

Lösning till förranumrets sommar-juji

KORTNOTISERTjejkumite i StockholmLördagen den 23 september samla-des ett 25-tal tjejer hos StockholmsKyokushin för att under sempaiMaria Thörnvalls ledning ha enträningsdag med kumiteinriktning.Det blev ett par intensiva pass medvarierat innehåll som uppskattadesav deltagarna.

Sempai Maria instruerar.

I samband med styrelsens och TKsplaneringshelg i Stockholm 9-10 sep-tember avgick shihan Nygren somlandslagscoach. Han försvinner dockinte från landskagsarbetet utan kom-mer att fortsätta som regionsansvarigför norra Sverige och säkert dyka upppå ett och annat kumiteläger även iframtiden.Ny coach och förbundskapten blirsempai Magnus Hanssen, som varitshihan Nygrens assisterande coach till-sammans med sensei George Stankovic.Sempai Magnus är välkänd för lands-laget och har lovat att själv presenterasina tankar och idéer i kommande num-mer - det är ju en del annat att göra in-för Swedish Open.

Vill du vara med och skapa historia?Det har väl inte undgått någonatt SKK håller på att skapa histo-ria den 11 november. Då genom-förs den första svenska tävlingenmed Kyokushins internationellakumiteregler. Med den nya lagenom tillståndsprövning förkampsportstävlingar, är det intesäkert att det kommer att bli flertillfällen.För att genomföra en sådan täv-ling, behövs det funktionärer,massor av funktionärer. Vill duvara med och hjälpa till?Då kan du höra av dig tillarrangörsgruppen via e-post ochannars är du välkommen att [email protected]

Arrangör till Lag-RM 2007 sökesÄr det dags för er dojo att arrang-era nästa års Lag-RM? Naturligt-vis innebär det en del arbete, menkan också bli ett sätt att utvecklaoch förnya föreningen.

Intresserade kan höra av sig tillkansliet via e-post,[email protected], eller till nå-gon i styrelsen - aktuella e-postadresser står på hemsidan:www.kyokushin.se


På gång...7 okt Lag-RM LinköpingLinköping Kyokushin Center står somvärd för årets RM förlag och juniorer. Mer info på www.rm2006.se14 okt Klubbtävling i Göteborg GKK vs Pontypridd (Wales)15 okt Läger i Luleå med shihan Nygren21 okt Landslagsläger, Keiko -Göteborg11 nov Swedish Open Kyokushin Karate TournamentEn inbjudningstävling som kommer att hållas i Lisebergshallen,Göteborg. En tävling som man bara inte får missa med någraav Europas bästa fighters.18 nov Welsh Open18 nov FIST1-3 dec Norrlandslägret i Skellefteå

20073-4 feb French Open, FrankrikeFebruari SKKs årsmöte och TK, UppsalaVår Individuella RM, Skövde16 juni Swiss Open - Stans, SchweizHöst Lag-RM13-14 okt Världsmästerskap, Japan

Det händer massor med spän-nande saker inom Kyokushin iSverige och för att veta det se-naste behöver du bara göra ettlitet besök på SKKs hemsida.

www.kyokushin.seDu kan hjälpa till och se till attkalendariet är aktuellt och uppda-terat! Skicka ett e-post meddelandemed information till:[email protected]

SWEDISH KARATE KYOKUSHINKAI

Tycker du att det saknas rapporter från någonKyokushinaktivitet eller annat material? Då beror det på att DUinte skrivit om det!Redaktionen jobbar på, men kan inte vara överallt eller vetaallt (även om vi försöker)! Så sätt igång och arbeta så nästa num-mer kan bli lika välfyllt som detta!Material skickas till: [email protected]

1-3 decemer i SkellefteåFör mer info, besök deras hemsidakyokushinkarate.skelleftea.org

Nu på webbenI samband med TK i SKövdediskuterades distributionen avSKK-magasinet och då detfinns önskemål om att kunnaladda ned tidigare nummer,kommer de att läggas upp påSKKs hemsida tillsammansmed kommande nummer.Det kommer dock fortfarandebli ett par exemplar utskickadetill varje ansluten dojo.

En tom liten ruta, ska det verkligenvara så här!?! Det beror lite på, vadgör du för att fylla detta utrymme?Redax behöver alltid hjälp med tex-ter, bilder och idéer för att undvikakommande luckor.

ORGAN FÖR SWEDISH KYOKUSHINKAI

Documents

Transcript of ORGAN FÖR SWEDISH KYOKUSHINKAI