NYA

• • f i l l S I å NOTISER UTGIFNE AF

N:o 10 — 11. »,i.*«»BRSMf. Octob., Nov.

1849.

I N N E H A L L : I. O P J G . : 1. FRIES : Nya S! and. växler. 2. H O L M ­

STRÖM: I M . lil lSv. FloransLit . Hist. — II, PHTT. NYMAN : Slägt-beskrifningar; LAKOI. : Meddelanden. •—III. L I T T . F R I E S : Summa V cg. Scand. P. I I . ; ANDERSSON: Pl. Scandinavi;e; SCHAC EKSTRÖM:

de Anlberis Pl. ; HOFMETSTBR: die Entstcli. des Embryo . ; G O T T -

S C I I E , LINDESBERG et N. ab EsENBBCK: Synopsis Hepat.icarum;

WIMMEH : Uelicr die flybridität d. Weiden; GAECKE : Flora v. Hallc.

I. Orig ina l -Af l ia iMlI ingar .

• . .*"//« Skandinaviska växter, meddelade af E. f r i o .

A n d r a D e c a d e n .

i i . Lycopodium Sabincefolium Willd. (Herb. Norm. XIII. n. i00 . ) har redan länge varit kand hos oss som varietet af Lycop. complanatum (Lycop. eomplanalum B Wbg . Suec.); vi hafve insamlat den pä ljunglicdartie vid Tliorup i Halland, och vi ega inga egna observatio­ner, som bestyrka dess artriilt; men dä den af de lleste nyare författare betraktas som egen arl, hafva vi ansett synonymien böra uppgifvas. Till nämnde Lycop. complanatum /3 Wbg. hörer, utom Lycopodium Sabincefolium, älven L. Chamwcyparissus Brann, Koch Syn.

i 2 . Bromus patu/us Koch. Denna har hos oss hittills endast blifvit observerad bland klöfver, troligen in­förd med utländskt utsäde, och derföre icke blifvit

1S1

erkänd säsom Skandinavisk växt eller skiljd från Br-arvensis; exemplar meddelade af Dr. W- Nyländer b e ­styrka dess förekommande i Österbotten fullkomligcn vild, växande pä svedjeland.

15. Carex Iriucrcis Dfigl. . Deuria -växt, som, innan den skildes som art, blilvit lianford dels till C. aquatilis, dels till C. salina, linnes, enligt, exemplar af Prof. N o l t e , på vestkuslen af Slesvig — ocb möjligen äfven på våra veslkuster. Den Iijlhör egentligen öfversväm-tnadé flygsands-stränder, liar största frändskap med Carex vulgär ii, ocli är otvifvdlakligl hörande till C- aqua­tilis grupp. Den är mera högväxt och robust (ohesa) fin våra öfriga arter i denna grupp. Blad smala, rännformiga i spetsen trehantige. lian— och honax vanligen trenne, fruklerne äggrunda hoptryckta fem-nerviga, af fjällets längd. Roten krypande.

i i . Sparganium fluitans, caule simplici adsecndenlc; fobis planis flaccidis ventrieoso- vaginantibus, iinis lineari— bus, reliquis a basi ampliata in apieem aenminalum aerpialiter attenuatis; spadicibus conge5lis, mascula sub-sohtaria; fiuctibus sessihbus conieis in rostrum subu-lalum,. ifruetu IréeiiUä; Iiåtena<itis. VI. Hall. p. 139. I skogskärr i Småland o. s. v. vanligen vävande bland Calla. I en uppsats, införd i N:o 1 af denna lid­skrift, har j:ig redan anmärkt denna form, som hvar— ken kan förenas mod S. simplex for dess platta slaka blad, eller med S. minimum for dess helt olika bil­dade frukter. Det toide derföre vara lämpligt bifoga diagnoserna af Sp. minihum och Sp. natans.

Sp. minimum, caule simplici flaccido folirequc a baisi a;cpiali lincaribus obtusiusc.ulis membranaceis; spa— dieibus (paucis) remolis, imis pedunculatis, mascula sohlaria; fruelibus sessdihus ovatis obtusis, stylo bre-•vissimo mucronatis. — In fossis, slagnis.

Sp. natans, caule elongalo flaccido, foliis basi d i -lalaia vaginantibus linearibus longissimis rialantibus gratnineo-viridibus; spadicibus (numerosis) remolis, fe— mineis pedunculatis, mascnlis pluribus sessilibus; frueti-bns longe stipilatis oblongis, rostro subulato brevi— oiil.ms. — In lacohus extra Nymphfas et Scirpos.

1819

l ä . Najas flexilis Roslk. I sjön Hederen vid Braheberg i Narluna socken (i Roslagen), niistan midl emellan Stockholm och Upsala, insamlad och uicddelad af Hr Gocs . Den är IvifHelsulan clt af de vigtigaste fynd för vår flora under de sednare åren, dels såsom v ä x ­ande i sött vatten, dels såsom tillhörande egentligen N. Amerika och hittills funnen endast i en sjö i E u ­ropa {Pommern vid Stellin]. Äfven i systematiskt af-seende år den upplysande, såsom till frukten ö v e r ­ensstämmande med JSajas marina efter Hr T h e d en ii noggranna beskrifning. Man l u r neinl. salt i fråga, om frukten skulle vara lika på alla arter med den af Hr T h e d e n i u s hos N- marina beskrifna.

1 6 . Epipactis microphylla Eh ih . — Vid Soroe på Seland, enligt exemplar af Hr L a n g e .

1 7 . Potenlillu mixta Nolle. Funnen i Blekinge vid Car l s ­krona och förvexlad med P. nemoralis. J sjelfva v e r ­ket ar den ock endast en varietet af denna; H r L a n g e har af frön från Nolles växlslälle uppdragit den äkta P. nemoralis.

1 8 . Sisymbrium Locselii L. är af Mag. Andersson funnen i mängd vid Stockholm och lemnad till Hcrh. Norm. XIII . n. 4 9 . Ett exemplar fanns i år äfven vid Upsala af min Son. Inhemska exemplar äro mera glatta än utländska och hafva synnerlig likhet med Sisymbrium Irio. Ar det möjligen den ar t , som af Linné inforts i Svenska floran? Några förr vid Upsala insamlade exemplar har jag aldrig sett.

1 9 . Stachys annua L. funnen i mängd pä Bornholm enligt Hr L a n g e .

'20. Campanula Bononiensis L. Redan för flera år sedan meddelades denna med C Hapunruloides vanligen for— vexlade art i Hcih. Noim. X. 1 2 ; men då e x e m p l a ­ren voro insamlade här \ id Upsala i Carol ina-parken och pä Slottsbacken, syntes dessa båda sä\tslällen i botaniska trädgårdens grannskap icke berättiga till rum i var Flora. Enligt meddelade exemplar finnes den afxen vid Berga i Kahnare lan och enligt Hr L i l j a i Skåne, så alt vi önska fästa Svenska botanisternas uppmärksamhet på densamma. Den skiljes från C. Rapunculoides genom rund stjelk och mindre gråludna

ms blad. Blommorna mindre, sitlar.de i tätare, ensidig

klase. Tillägg:

i . Epipactis microphyl/a. Frän Oland äro tvenne sköna former af denna art meddelade af Hr S j ö s t r a n d . Et t vackert fynd!

2 . Arabis sagiltata Bert. DC. innefattar, som bekant, e n ­ligt K o c h tvenne arter, neml. Arabis Gerardi Koch och A. sagiltata. Del är den förstnämnda af dessa , som är funnen pä Gottland. Sköna exemplar derifrän (Åkebäcks myr i Ronia S:n) hafva i år blifvit m e d d e ­lade af Studer. L ö n n r o t h . Dercmol torde den frän Vestergötland och Norge uppgifna vara K o c h s A. sagiltata-

ItkiMst till Svenska Flavans K/iteratur-MMistoria af • l u l i a n n e s Aug> H o l m s t r ö m »

(Forts, trän N:o 7—8.) Tidigast af fäderneslandets provincer undersöktes i

botaniskt hänseende Gottland jemle Halland, Hlelringc och Skåne. Under aren 1 6 2 2 och 1 6 2 5 genomreste Doct. G e o r g F u i r e n (ledsagad af Doct. O l t h o S p e r l i n g ) flera Danska landskaper och bland dessa älven nyssnämde. De begge forskarne äro säkerligen de första, hvilka i S v e ­rige företagit botaniska resor, fastän resultaterna af deras undersökningar en längre tid blefvo outgifna. De äro förvarade i en, trettiofyra ar efter F u i r e n s död, uti B a r -t h o l i n i Cista Medica Ilafniensis införd växtförlcckning 29). Den har fyra afdelningar, af hvilka den första upplager (p. 2 7 8 — 2 8 4 ) : »Plantarum tivae circa Nidrosiam r e p e r i -

2(1) Thomas B a r l h o l i n i Cisla Medica Ilafniensis, Variis Conciliis, Curationibus, casibus rarioribus, Vitis Medicoruni Ilafniensium, aliisq; ad rem Medicam, Analomicam, Botanicam & Chymicam speclanlihus referta. Accedit cjusdem Domus Anatoniica brevis-siroé descripta. Halm», Typis Matthice Godiccbcnii. Finpensis Pelri Hauboldi Bibi. 1662. 8:o. pp. 615, ded. pnef. & ind. pp. 27 (s. p.) et Dom. Anat. pp. 64. - Pp. 278—293: »Index Tlan-taruin indigenarum qvas in itinere sno ohservavit D. Georg ius Fu i r en» . — I J e n s Worm's I.cxieon över Danskela'rde Msend, T D. p. 337, upplages Fu i r ens Index såsom särshildt t ryckt under samma titel: »Hafnia-. 1662. 8:o.» Uppgiften är troligen oriktig!

157

unlur, Nomina», 174 dels inhemska, dels odlade Norska växter; den andra (p. 2 8 4 — 2 8 7 ) : »Plantas itineris Ble-kingensis», med 46 dels Skänska, dels Blekingska; den tredje (p. 287—290) : »Planta; itineris Gothici», med 4 9 endast Gottliindska; den fjerde (p. 290—295) : »Plan­ta? Itineris Scaniei», innefattande 62 dels Skånska, dels Halländska. De Norska växterna öro alphnbeliskt upp­räknade, ulan växlslällcn, hvilka deremot vid de llesla Svenska anföras, med oftast förvridna ortnamn. Anteck-ningarne synas här hafva skett i den ordning växterna hlilvit funna och med tillbjelp af dessa localcr kan man ulan svårighet sluta, hvilken väg de resande lagit. »Under den resa, som kallas den Skånska, reste de från Helsingborg öfver Rosendal till Engclliolm, samt dercfler långs kusten till något norr om Varberg, hvarefter de återvände samma väg; denna resa borde hellre kallats den Halländska.» Nonicnelaturen i dessa calaloger är, äfven med en för­trolig bekantskap af den palristiska synonymien, särdeles svår att tyda 50). Förf. torde neml. sjelf, vid ej få till­fallen, hafva sväfvat i ovisshet, med hvilket namn han borde anteckna den tagna örten, hvilket märkes af de fler­städes förekommande orden: »quaidani» och »videlur.» Bland dem, som med någorlunda säkerbet kunna bestäm­mas, öro följande de märkligaste: lianunculus arvensis (Ran. echinat. p. 285): »in Rosendal.»; Genisla pilosa (Gcnisla qvaid. hutn. ibid).; Dianthus arenarius 51) (Caryo— phyllus il. alb. adm. odör. p . 286): »ante Selssborg» [Sölwilsborg]; fsads tincloria (Isat. agria videtur ibid.): »paa Oeuesker;» Cochlearia dantca (eod. nom. ibid.): »paa

30) Vi ega trenne uppsatser öfver F u i r e n s växlförlcckningar, neinl. i inledningen lill A s p e g r e n s Blekingska Flora (p. tV—VIII ) , hvere&t »Planta; il in. lilek.» Bro aflryckta ined förklaring al'Prof. W a h l e n l i e r g ; af Prof. F r i e s i inl. lill lians Flora Scanica (p. VII) , tydligen, ulan jemlörandet af originalet, efter nyssnämn­de felaktiga af tryck (jfr det itererade tryckfelet »angustisaulc» 1 •ii. in.)', ocli slutligen af Adj. A. E . L i n d b l o m i Pliysiogra-phiska Sällskapets Tidskrift, t Baud. pp . 360—38i, der <ill<i viixt-catalogerna, jeinväl den Norska, äro aflryckta jeintc en sam­vetsgrann dechiffrering, livilken vi i allmänhet funnit ganska lyc­kad. Der förekomma äfven korta lefvemeshcskrifningar öfver liåde F u i r e n (f. 1581 f1628) och S p e r l i n g (f. 1602 f 1681).

31) »Omnino nova erat planta» [ ? ] . F r i e s , Flor. Scan. p . VII.

tsn

Tiernoe |Tern<>|; Erysimum hieracifo/ium (Tblaspi qvodd. C l i c in l l . l u l . i l ) . ' : »paa Spusor» | S p j u l s o ? ] ; Teesdalia nudi-caulis Br.? (Thlaspi siliqvis obl. min. p . 2 8 7 ) : »non p r o -cul Wraml) [ W r a m ] in agro»; Gonvallaria vcrticillala (Polygonat. tenuif. alt. ibid.): »inler Wramb & Lindei'2$d in prato»; Telragono/obus silii/uosus Scop. [Lotus telrag. fl. tlav. ibid.): »lil Slide» |S l i t e | ; leucrium Scordium (Scord. ibid.): »Slubr»; Gymnadcnia odoratissima Br. (Oicli. odorala p . 2 8 8 ) ; Ccpha/auihera entifolia Ricb. (Helleborinc a n -guslif. flor. alb. ibid.): »Slidre»; Tofie/dia ca/yrulala Wbg (Aspbod. pulclier ibid.); »intcr Tellmg & Hadcbur» | K c l -lunge et Heidcby | ; Anlhericum ramosum (Pbalangium alt. Dodon. videtur p . 2 8 9 ) : »eopiosé in Carolina |CarIsö"|, sed parr-c adinodum in Goll.mdia»; Scahioaa Columbaria (Se. arielina öreola ib id / : »inträ Weggom [Wagnme I & Fserjjjesundt» [Fårösund] ; Adonis vernalis (Consiligo ibid.): »copiosissimc in CalsgSn | Carlsö | apud Horburg» | Hoburg I; Sa/sola Kali (Traguin ftlattlnoli p. 2 9 0 ) : »til Hoeburg»; Bhchnum Spicanl Rotli (Loncliitis p . 2 9 1 ) : »in monlibus Hallandieis»; Gentiana Pneumonanthe (Pneumon. p . 2 9 2 ) : »in pago Rlurup [ M o r n p | in arvis»; Honkenya peploides Ebr . (Porlulnea marina p . 2 9 3 ) : »inler Ness [ N ä s | & Yardherg» | WnrbergJ.

Sedan vi nu genomgått de Författares skrifter i bvilka, under denna period, förekomma bidrag idl Sveriges växt -geograplii, återstår endast alt lemna en öfversigt af d e m , som inom samma tidrymd monographiskt beskrifvit S v e n ­ska viixtor. De följa bar i chronologisk ordning.

Den äldsta 32) monograpli ien, beniimnd »Lupologia,»

32; Frän botanisha författares antal ntcsluta vi A n d e r s P e d e r s -son K c n i | i c , lnars skrift, kallad: »Pen Anatomcrade Grannen», anföres of de flr-ia bland Botanikens bibliograpber (-.ednasl .ilven af P r i t s'el) i bland bvilka dook fä N>rde hafva sel/ och genom-l;isi densnmina. Denna lilla bok innehåller! intet af botaniskt syfte, ulan ät uppfylld endast af llicosophiaka gii l leroch alrhymi-Sliskt Otyg. Den underliga ooll förledande titeln liar lioligen blilvii gifven emedan den fjuacLs.ihande Foi f. n r Granen »ana-tomeral» ett pi a-parat, som ingick i lians »hen liga» läkemedel (»Eli-xir Salutis 8c Olenm Magnesj.i»), h vilkas brprisande upplagerstör-sta delen af arbetet, och hela ändainali-t ined dess utgifvande torde balvavi i i t alt \u ina en Starkare .ilvitlning åt dessa. Förf. hal äfven, *ör bättre Spridnings skull, sjcll öfversalt sin skrift på Tyska spiä-

139

utgafs 1(587 35) af samme Doct. 01 . B r o i n e l i u s , bvars Cbloris Gotliica vi förr omtalat. Denne lilla skrift, hvilken lian författade under sitt vistande i Stockholm 454), iir egent­ligen en oeconomisk af handling efver planterandet oeli skötseln af Humlen (Humulus Lupulus). Det botaniska ulgöres blott af de trenne forsla capillen, i hvilka u p p ­tagas växtens namn pä 16 språk jemte synonymer ur liera författare, en kort beskrifnmg pä orten samt skilnaderna emellan den »vilde orb tame Humblcn.»

Ar 1707 forsvarade J a c o b l . u d c n i u s , under 01. R u d b e c k d. yngres pra>sidiuro i Upsala, en acad. afliand-ling om Hedera Helix 38). Denne monographi iir delad -~——_——._—

ket. Alla uppl . äro numera sällsynta, och d,i u ingenstädes sett dess titel fullständigt anförd, bifoga vi här densamma, såsom en curiositct: Den Anatomerade Graaucn. Det iir: Kort och g run-deliget Bewijs, al/alle Landskapcr. söm medh Mcnniskior besatte are, sina egna Medicamcnler, sä wälil som Niihrings Medlen med­föra orh all' sigh meddela kunna. Den som niedh ett Gin i.->t— raildt och modhjdaudc llierla begåfvvade iire, och sin Nästa i Nö­den gicrna hielpa wille, men af Medel swagc monga Språåk at lähra orli Länder igenomreesa, til Sinnens] vppivcckiande, nch [!] Naturens enfaldige beliaohtande föreställ, vfliaf en Tlieosoplue så walil som den saunc Philo-Chymi.c älskaie, den .sm Thcoriain ikke lengrc än praxis strakkcr, waliuceDt i Dagsliufrt (!] fram-fördl genom A n d e r s P e d c r s s o u K e m p e , Wastgiölc. i Ham­burg , tryckt af Georg Rebénléin lC7,"i. 12o pp. 122, p. t. ded. & praif. pp . U (s. p . ; . — Tysk öfvers.S.L. 1088. 12:o. — Föröliigt uiiin.iinnes en Svensk uppl. lluinb.' 11171 ( L i n n . Bibi. Bot. p . 48} samt t \enne Tyska (Ha l l . Bibi. Bot. 1. p. 315).

33) Lnpqlogia, eller En Liten Tractai Den gemeneLandtmanncn fast nyttig och nödig, lärandes huru han rätteligen med Humhle-gårdar 6'mgäs, dem skiota, ansa ocli plantera skall, Ulhi största håstighect SämmårfsWifrfin nIT Plulobotanico O l a o ISro inc l io Med. Doet. & Practuo Hohnensi. Stockholm, Tryckt all' Joli. Georg. Kberdt ähr 1087, 12:o pp . 92, p. t. priv. gräl. pr.ef. & nid. pp. 20 (s. .p). A v , af annan förf. förökad, uppl. Sl l im, .T. L. l l o r r n , 17'i0. 8:o. pp. 78, gräl. pi rf. A: ind. pp. 10 (s. p.).

3 i ) lian var denna tid Prarticus derstädes. efter all förut hafva -v:i-rit förordnad till »Städrens Herborisl., at lähra Apotliekarne och andra qivinspersonrr (1] kiänua de gräs och örter som hos oss «exa at de kunde oplioiiipl.is, .som U i o m c l i u s det sjelf berät­tar». B e r g i u s , Tal om Stockholm foi 200 ar sedan, p . 147.

3ä) Exercitum Academiciim de Hedera, ipiod &r. 1'rrsidc Dn. O l a o R u d b e c k Fil. &c. pubheo honorum examini subraittit J a c o b u s L u d c n i u s . Upsah.T, Werner , 1707. i.o pp . 45, p . t. ded. gräl. pp. (t (s. p .) .

100

i 8 capitel. Med mycken llirdom betraktas i första cap. såväl de t latinska namnets härledning och växtens b e n ä m ­ningar pä olika spräk och bos olika författare, som dess redan af forntiden åtskiljda, äfven hos oss befintliga, f o r ­mer, hvilka dock Förf. (likasom B a u b i n u s ) ej anser kunna säsom arter söndras. Beskrifningen (p. 1 1 — 1 2 ) iir allenast anförd från R a j u s . I förbigående omnämnas de bos sistnämnde författare och P l u k c n c t upptagna tropiska växter, hvilka af dem benämnas »Hedera». D c r -efter följer en ganska målande beskrifning af Hunne— och Hälleberg i Vestcrgölhland. Bland de skuggrika och höga träd, som pryda det sednare fanns en Ihdera, som blifvit beryktad och ditlockat många beundrare från närgränsande landskaper. Stödd på fyra slammar, uppsteg den rakt till en höjd af 6 0 alnar! På samma berg, vid deu sida, som vetter åt Wenc rn , växte en annan, dock ej lika stor, He­dera; denna blommade i Februari, men satte aldrig bär . Tvcnne goda xylographiska figurer framställa (p. 17 ) en blomstrande och en steril gren från denna Hedera. Dessa växlplatser torde först vara anmärkte af Kespondenlen L u -d e n i u s sjelf. Han anför vidare , enligt R u d b c c k , att Hedcra växer på några ställen i Geslrikland, och vid Sig­tuna i »Slangwijks Skogen», omkring en fjerdedels mil från byn Tranbygge, nära landsvägen. Enligt Kongl . Bib l io-thekaricn i Stockholm J o b . F a l k s uppgift till Prof. L. R o b e r g förekom den äfven vid surbrunnen Yijksberg, på det vackra berg, som af brunnsdrickarne benämndes P a r ­nassen :jfr L i n d e r , Flor . Wiksb. p . 18). Efter några allmanna anmärkningar om växtens geographiska u t b r e d ­ning och den jo rdgrund , der den helst trifves, öfvergår Förf. till de följande anlicpinriska och m e d i c o - o e c o n o u i i -ska capitlen, hvilka ej höra till värt ämne .

Dun af D a n . K e l l ä n d e r under samma prnsses 1 7 1 6 ulgifna dissertationen om Rubus arcticns 56) har fyra c a ­pitel, af hvilka det första framställer inledande betraktelser

30) Rnbus luimilis Fragariae folio, fruetu rubro, Alierbär från Nor-binclen, quera &c. Dissertatione hisioiico-pliysico-mcdica deliue-alum, sub Prresidio D:n. Olavi R u d b e c k i i &c. Publico Philo-Botanicoram cximini modeste submittit Dan. K o l l ä n d e r . Vp-.salis, Werner, 1716. 8:o pp. 50, p. t. ded. pp. Ii (s. p.) cum tab. 2,

161

öfver särdeles Sveriges jordmån och climat samt del andra afhandlar viixtens latinska och svenska namn m. m. Del tredje (»Botanieum») innehåller en mycket ulfurlig och ganska noggrann hcskrifning af alla dess delar; derjcmte omtalas de misslyckade försöken med dess odling i Upsala Botaniska trädgård, »den Kungliga trädgården» i Stockholm och hos enskilda personer dersammasladcs. Efter ett i Stockholm odladl exemplar är den andra af de tvenne bifogade tradsnills-tabcllerna aftecknad; den första cfler en prototyp tillhörig prtcses ,'»tamen prolotypum non seijui -tur — longe adcuralissimum et pulcertimum.» p. 46). Fjerde cap. handlar om växtens medicinska nytta 57).

Den af l 'e t . L u n d m a n uti Hardcrwyk i Holland för Med. Doclorsgraden utgifna disputalionen om Juni­perus communis 38) har intet annat botaniskt än de (p.

37) I d e t af I l u d b c r k i i r n e (»Fadren och Sonen») gemensamt ut-gifnc märkvärdiga figui verket: »Campi Elysiiu eller »Glysis Wald» (Ups. 1701—1702, fol.) förekomma, i andra delen, blott tieiine figurer, genom hvilkas underskrifter antvdes att de äro ritade efter Svenska exemplar , ucinligen af JVoma borecdin Wbg. (Orcliis Lapponciisis monofol. p . 209), Coial/or/iiza innala Br. (Oiobnnchc Svconum p . 234) och Lathrcca Squamaiia (Oiob. rad. sc[tiam. Funboensis lbidA Af den jorsla delen, hvars fr.ig-menter S m i t Ii samlat i »Reliquirc Rndbeckianaj» iLondon 1790, fol.), ätentf ir , som bekant a r , ett enda något defci t exemplar i Oxfordska Bibliolhekct, sedan de i Sverige befintliga exemplaren alla spårlöst försvunnit I. Af v en i R u d b e c k d. äldres förtecknin­gar öfver Upsala Bot. Trädgärds växter (Cat. Plant. Hort.Uhs. 1053, " J o : Horl .Ups.cumAvct.1666, 12:o; Hört. Bot. 1685, 8 o ) finnas, så­som novitier loi Svenska Floran, omnämnda några fa örter »ny ligen» funna dels af honom sjelf, dels al O. C e l s i u s och P. l lof vveni u s ; bland <h ssa : Stialtotes aloules (Scdum a<pi.il. Cat. p . 37), Cir-rira alpina (Girc. Svec. min. Hört. Ups. Avrt. p. >), Erica Te-tralix (Erica florida llort. Ups. Avct. p. 7), ffelianthemum Slandicum Willd. (Cistus Oeland. Hört. Bot. p. 29) och /.'// phorbia palustiis (Tithym. maxim. Oeland. l lort . Bot. p. 109). Från l i n d b e c k d. äldre skickades jemväl de tolkade Svenska växter, hvilka J a c . P c t i v e r , i ett appendix till R a j i Hist.Plant. T. 3, p. 240—249, benämnde och definierade. Dessa voro: J'e-dicularia Sceptrum Carohiiitm (Alccioroloph. Lappon. p. 241), Mensieeia carulea Sm. (Erica Lapon. p . 214) och Plsum mari-timiim (Pisuin Lapon. htoreum p . 247).

38) Disputalio medica inauguralis de Junipero . Quam, Favcnte Dco Ter Opt. Max. F.x Anctontate Magnifici Rcctons , J . F . W. Pn-g c n s t c c h c r i * c . Erudilorum examim modeste submittit Pe -

162

6 — 7 ) u r T o u r n e f o r t s lnstil. Rei Hcrb. afskrifna dia­gnoserna öfver de hos denna upptagne 8 »species» af detta slägtc. Förf. omnämner dessutom, att han sett »många ar I er» odlade i Par is , London , Leyden samt på åtskilliga ställen i Tyskland och Danmark. Allt det öfriga är af chemiskt och medicinskt innehall.

J o h . 0 1 . R u d b e c k s , under L. R o b e r g s pr.esidium, framställda afhandling om Peäicularis Sceptrum Carolinum 59) ä r indelad i 1 4 § . Förf. berä t tar , alt hans fader ( 0 1 . R u d b e c k d. yng.), redan vid fjorton ars älder, upptäckte denna ört vid Born, d. v. Prof. C. Lundii landtgård, och visade den för sin fader. Sedermera, skickad af Carl den XI till Lappland, fann han den äfven der och uppnämnde den dä efter Carl den XII (jfr dedic. af Nora Sam.). Förf. bestämmer derefter växtens plats i R u d b e c k s , B o e r h a v e s , R i v i n i , K n a u l s och T o u r n e f o r t s sy— stemer samt framställer genuscharaclcren jetnte skilnaderna frän nästgränsande genera 40). I åttonde paragraphen m e d ­delas synonymerna, alla ur R u d b e c k a r n e s skrifter. Be— skrifningen (§ 9.) är serdeles noggrann och utförlig. D e r ­efter anföres i särskilda paragrapher blomningstid ( Ju l .— Aug.)> varaktighet ( två-årig), växtställen (Luleå Lappm. 1 6 9 6 , B o r n , nära en mil från IJpsala i Börje och på en annan local i samma pastorat af O. C e l s i u s , hvarest äf­ven Förf. i Aug. 1 7 5 0 , uti L i n n a s i sällskap insamlat d e n ­samma). Vidare omnämnas de förgäfves skedde försöken

t r u s L u n d m a n . Wex. Suecus. Hardcrovici. Apud Viduam All). Sas & A. Olois. 1727. 4:o pp. IG. — Citeras, «visst al" livad skäl, bland P . M a r l i n s arbeten, i iiil. till L i n n é s Flora Svccica (ed. 1 & 2).

39) Dissertatio botanic.i de Planta Sceptrum Carolinum dicla, quam *c. Prassidc L, U o b e r g i o , &c. ventilamlam sistit Auctor Joh . Olav. l indbeck , Ol. Fil. Vpsalis, Werner, 1731. 4:o pp. 17, j>. t. ded. & gr.it. pp. 9 (s. p.) cum tab.

40) Dä Dött, H a r t m a n i sin Eicursions-Flpra (p. 83, jfr Tiot. Not. 1840 p. 172!) och i femte uppl. af sin Handbok i Skand. Flora (p. 64) skiljt det Piudbcckska genus Sceptrum från PedUulai"/'.v, meddela vi hiirdc kännetecken, livarigenom Rudbeck ansäg dessa slägten skilja sig: »Sceptrum difteri a Fistularia [ —Pediculari] riclu (loris clauso, segment» intermedio capsulai reda decurrente, et apice erecto. Fistularia [ = PedicularisJ (lurera liabet ringen-tem, apice incurvo. seginenlo intermedio oblique deourrenle.»

163

med dess odling, saml dess medicinska kraft, hvilkcn För)', anser lika ined Menyanlfiisl Den medföljande planelien är alldeles samma triidsnill som i Nora Samolad, oeli de, såsom gratiilalionsgärd, på sista sidan bifogade anaiyliska figurer oiver irucliliealionsdelarne iiro copierade efler T o u r n e f o r l .

Om Sveriges fossila Flora har den utmärkta L i l h o -logen M a g n u s von B r o m e l l lemnat några få uppgifter uli sitt i flere afdelningar fortsatta, i Aeta U t . Svecia; i n ­förda, \ifrderika arbete ofver Svenska pctnficaler 41). De anförda växllcmningarne iiro till en del blott kalkincru-stationer och de öfriga kunna svårligen, efter de korta beskrifningarnc, bestämmas i enlighet ined den utbildning, sorn denna del af vetenskapen i sednare tider vunnit. —

Och härmed bafva \i afslutat den första perioden af Svenska Florans Lilcratur-Historia. De författare, som vi de rnnde r genomgått, ulgora Sveriges »patres holanici», visserligen ringa både till antal oeli upptäckter , om de jemnföras med den», hvilka i Italien, Frankrike, Holland och särdeles Tyskland foregingo den l . i n n < e i s k a r e fo r ­mationen, men dock ingalunda utan sitt intresse för for ­skaren. Till större delen äro deras bidrag nästan för­glömda och det är deiföre vi trott oss böra egna dem en utförligare redogörelse. Här gälla Prof. F i i e s ' o rd : » P a -liTim studium numquam negligendum!» (Sov. p . 177).

I I . P h y t o g r a p h i s k a a f c l e l n i n g - e i i .

I . Sliigt-Jhetlerifningar af O. W. » J y m a n . (Forts. fr. N:o 9.)

7 . Linncra. Blomfodrels bräm affaller helt. Bäret är e n -fröigt, inneslutet af de tvenne små, ncdlill vidvuxna blomskärmama. Vid Stockholm mognar det i slutet af Augusti .

/ / 41) Ada I.il. Svecije Vol. See. (CJpsalije, Werner. 1725—29. 4:o), Tii-

mestre tertittm (17271 i>|i. 308—312: l.illiogi ajiliUi- Mccanx spe-cinico secundum, Telluris Suecan<e petrificata lapidc->que figura-tos vhrios evhibeus, justa seriem atque ordinem, quo in Museo metallico Rroine l l iano servantur. Scctio prima de Vegclalnli-bu«, fossilibus et lapulclactis. — \fh. iir älven särskild! aftrjckt.

164

8. Monotropa Kronbladen iiro concava och vid basen påslikt förlängda. Slundar-knappariia iiro en-rummiga, njurbka, öppnande sig pä tvären med den ena väg­gen mindre och upjmill-cjvarsillande, hvarigenom de efter befruktningen lyckas sitta under strängens spets. Under pistillen sitta, motsatta kronbladen, 4—S gland­ier, Ii vilka äro vända nedåt och upplaga de nedre ståndarna i en mfmhk urskärning. Märket är tjockt skoldhkl och Iratlformigt ui bulkadt. Fröhusets skiljo-•\aggar äro i början vidvuxna central—planen, men lossna slutligen derifrän, utom vid basen. (Efler M. Hypopithys).

9. Montia. Blomfodret är fritt. Blomkronan är djupt och olikformigt fcmklufvcn samt mellan de mindre (främre) flikarna delad ända till basen. Ståndarna sitta vid midten af de mindre kronflikarna. Stiften äro nedtill hopvuxna, finludna.

10. Mijosurus. Blomfoderbladcn äro nedtill utdragna i ett tunnt, syllikt bihang. Kronbladen äro mindre än fo­derbladen, ståndarlika, med trådlik klo, längre än den jemnbredl-skedlika, vid basen urhålkade och bara skifvan. Stiftet är syllikt och uppkommer straxt u n ­der fruktämnets trubbiga spets; märket ur mycket biet, knopplikt.

H. Nuphar. Kronbladen äro alla mindre än foderbladen, på ofre sidan ådrigt-uihalkade, men på den undre släta. Torus ur hypogyn och skiflik. Märket nästan helbräddadt, ofvanpå med 1(>—18 slrålar. Frukten omgifves vid basen af det utstående blomfodret, är 15—20-rummig, med svampaktiga rum, fyllda af skiljo-väggarnas utskott, hvilka likna små ofullständiga skiljo-väggar mellan fröna, som sakna egentligt frö-hylle. (Efter N. luleum).

12. Nymphma. De yttre kronbladen äro af foderbladens längd. Torus är amphigyn, alldeles omslutande fruk­ten. Märket är klufvel i 1 6 — 2 0 strålar. Fruklen luneslulcs af det hopbojda blomfodret, är 1)5—20-rummig med svampaktiga rum, fyllda af de fröna om­slutande binnakliga, lösa fröhyllena. (Efter N. alba).

•

105

I I . .Tftfrtdetantlcji af .1. h ä n g e . 1. Carex paludosa, der hos os som audetslcds bar sin

typiske Förekomst i Kjter och Aaer, har jeg paa flerc Sleder i Kjöbenhavns Omegn fundet i Skovmoser, som om Vinter og Foraar ere fuglige, men om Sommeren successivt ud torres, hvorved Planlen tilsidst kommer til at voxe paa tort Land, og her har den da faaet et heelt afvigende Udseende fra den normale Form. JJladene ere kun halvt saa hrede, ef—Axene (oftest 3) meget forkorlede, det nedre ofte kort-cvlindrisk, de 2 övre ovalt-kugleformede eller, isa?r det överste, hyppigt aldeles kugleformet; 9-Axet enligt, kun Vs" långt och kölleformigt. Ved Blomsten har jeg ikkc beniferket anden Forskjel end at glumte ere cuspida-la?, omtrent som hos C- palud. spadicea Roth., og al den hyppigere har 2 end 3 Ar. Ogsaa Fruglen er temmelig lig den normale. Om denne Form, som jeg for at betegne den har kaldct C. palud. depaupe-rata, bar jeg endnu blöt den historiske Bemserkning at tilföie, at da Dr ej e r s Flora excurs. hafn. udkom havde jeg kun samlel et enesle Excpl., som han b e ­skrev og forbandt med et analogt Excpl. af en gans/ce anden Art (saavidt jeg kan skjönne af C. acuta) under Navn af C- wmulans Lbm. og Drej. Da jeg imid-lcrlid senere samlede mange Excpl. af samme Form og paa et Par forskjcllige Sleder, erkjendle jeg den snart for C. paludosa, hvori Prof. F r i e s (Mani. III. p. 202) gav mig Medhold; men da Prof. senere i Summa Veg. Se. har oplagetden under Navn af C. palud. amula Liebm., har jeg troet at burde bema?rke, at den, sa\idt mig bekjamdt, ikkc bar vjerel najvnt som Form af C. paludosa, undlagen 1. c. i Mänt. I l l , og af L a n g i Flora 1847 N:o 2 5 — 2 6 , at idelmindsle Navnet C. palud. uimula Liebm. ikke tidligere bar v,T,ret tdlagt den, men deremod C. mmulans Liebm. & Drej., bvilket Navn jeg dock helst vilde forcslaae reent at udslelte (endog som Belegnelse for varietelen), da det som sagt er bygget pa 2 forskjellige Arler eller ret-tere Former, af hvilke ingen er en selvsta^ndig Arl.

2 Aira botCnica insamlades i början af innevarande höst på ön Ringsön vid Säfösundet i skärgården öslcr från

166

Nyköping. Denna art synes mycket lik A. Vibeliana Sönder (med del enstaka växlstallet »Vllona»), livilken dock äger stoloner, som constant lära saknas pä A botlnica.

I I I . U t t e r a t u r - ö f v e r s i g t .

t. B l i se F r i r i Summa vegietaMNum S<an<linatia>, seu cnnmeratio systematica et critica plantaram ijunm C.otxledo-nearum, tum iScmearum iiiici Man oicidentale et album, inter Luloiim et NeMföjS httctcnus lectaruiii, indu-nia sfnml distribu­tion e ^eograplna. Sectio poslcrior . . . Upsali c 1849. 80 p. 261 -57- \

Författaren jtlrade i företalet till första afdelningen af detta for den nordiska \ä\lkunskapen så yigtiga arbete sin formodan, alt med tvenne Land kunna af-sluta delsamma. Men da innehållet af den nu ifråga\a-rande delen redan vuxit till ett alltför bdvdligt omfång, skall i en snart följande del Icmnas 1) en framställning af förfa rn^rphologiska system, 2) en comparaliv växtgeo-grapbisk öfversigt samt 5) enliska bestämningar af om­tvistade Linnéanska växter.

Denna andra afdelning innefattar sid. 261 — i>2!> de inom Skandinavien uppräckte Svampar, hvuvid Förf. |em-nat vidlofliga inledande anmärkningar till de särskilda af-delningarne, oliarakterer ofver slaglen otli underafdelnm-gar samt rikhaltiga anteckningar vitj flertalet af de u p p ­räknade arterna, h vilka g geografiska utbredning ävenledes, såsom vid de i första afdelningen upptagne kt > plogamerna, bhfvit utmärkt. — All detta veik, byars bedömande faller långt utom vår förmåga, grundadl pä iO-anga forsk­ningar af Mycologiens reformator, hörer till anlalet al dem, som i sednarc lider kraftigast bi.hagit till sannare \elen-skapbglicl i studier och arbeten, ocb all del, såsom ound-gängebg handledning vid bvaije undersökning, af svamgar-nes rika och mångfaldiga väsenden, skall af b varje botanist ägas och med noggrannhet studeras, delta gör bvarje redogörelse for dess speciella beskaffenhet ofverflödig.

167

De Supplementa, hvilka bifogats ofvannämnde Ofver-sigt af Skadmaviens svampar, utgöras 1) af en Synopsis llieraciorutn ScandJnavue och 2) Planta' post editionem seciionis prioris dctectw.

Yi halve redan förut (i denna årgångs l:a och 2:dra nummer) leinnat en satnmanlriingd framställning af de hulvudgrunder och de hufvudindelningar, som angående detta slägtes nyare bcarbelnings-mcthod af Förf. blifvit nedlayde i XIlI:e och XlV:e lomerne af Acta resna* So— cietalis Se. Upsalicnsis. Hvad förf. nu meddelat, inne­fattar de Skandinaviska arterna af detta förut så ensidigt eller ovetenskapligt behandlade slägte och utgör egentli­gen af den förenämnde fullständigare monograpbicn ett utdrag, der dock åtskilliga förändringar vidtagits med af-seende på den nu ifrågavarande mindre omfattningen. Vi antyda endast dessa olikheter, som bestå i några a r ­ters omflyttade plats. Så är Ilieracium /loribundum nu hänförd lill stirps pnealti från st. auriculm; It. seligerum från st- prcratti till st. cymosi; II. alpinum till st. vulgati, så att / / . nigrescens blifvit dennes närmaste granne; i/ . dovrensc, som i monographien stod under st. italici bland Pulmonarca, återfinnes nu bland Accipilriua under st. Cydoncefolii, likaledes / / gothicum (samt den syd-euro­peiske //. australe) nu förflyttad till Accipitrina och st. tridenlati, samt slutligen //. cestivum till st. umbcllati från st. tridentali.

Sist uppräknas såsom novitier för den Skandinaviska floran 2i» phanerogamer (hvaraf förf. redan i denna t id­skrift publicerat Ivenne decader) samt 4 1 mossor. Dess­utom innehåller detta tillägg ulfoiliga anmärkningar om si. Belulft och Sparganium.

Någon annan redogörelse iör denna afdelning b e -hofva vi ej lemna, blott anmäla publicerandet af ett ar ­bete, utan hvars ständiga begagnande intet allvarligt s tu­dium al den nordiska vegetationen kan äga rum. Vigti­ga for denna vegetations kännedom äro de Ivenne nu ut-komne afdelnmgar; vigliga for hela den botaniska veten­skapen skall i ännu högre grad den bbfva, der Prof. Fries sjelf nedlägger grunderna och byggnaden af sitt system, lemnar oss del af de idéer, enligt hvilka han konstruerar Nordens växtgeographi-.ka förhållanden, samt på ett ställe

168

samlar resultalcrna af sina forskningar öfver de Linnéan-ska växtbestämningar, som pä etl eller annat sätt blif— vit misstydda. Malte krafter och ledighet ej tryta till ett sädaal företags snara utförande! A—n.

3 . Ptautce Scutntinaviat descriptionibus et fignris analylicis adumbraLc, Auctore X. «•• -tnilerssOB. Fasciculus primus: C/iperaceas Scandinavia; complectens. Prscfatus est El . Fr ies . Holmire 1849. VilT. 77 p. 8: o cum Tab. VIII. Pr. 2 R:dr 16 sk.

Under ofvanstående titel har utgifvaren af denna tidskrift börjat offentliggöra ett arbete Öfver Danmarks, Sveriges, Norges och Finlands växter, för hvars ändamål och plan det torde tillåtas honom, enligt ett nu mera ej sällsynt bruk, sjelf i korthet redogöra.

Det är mera än sannl, alt de nordiska länderna in­galunda kunna sägas höra till antalet af dem, hvilkas växtprodukter ännu äro okända för den öfriga verlden. Ända från vetenskapens store reformator och den Sven­ska florans fader, L i n n é , intill våra dagar, hafva talrike, lärde och snillrike män egnat åt dessas upptäckande och undersökning grundliga forskningar, och från dessa b e ­arbetningar har vetenskapen i sin helhet hemtat vigtiga bidrag till sin alltjemt fortgående utveckling. — Nära 20 år äro nu einedlertid förflulne, sedan W a h l e n b e r g s klassiska Flora Sveciea utkom, spridande lika mycket inom som utom fäderneslandet ljus öfver nordens vegetation. Forskningarne och arbetena i Floras ijcnst hafva sedan dess alltjemt fortgått i den anda, som hlifvit den nyare vetenskapens egendomlighet; upptäckterna hafva mångfal­digats, åsigterna vidgats, vetenskapen hos oss blifvil på en gång allmännare och sannare. Men resultaterna af dessa forskningar och arbeten hafva dock genom det sätl, livar— på de framställts, — vare sig såsom spridda afhandlingar, strödda iakttagelser eller mer och mindre omfattande mo-nographier — ej erhållit det inre samband, som derur kun­nat framkalla vigligare följder. Det ingick ej i planen för den på modersmålet af Dr H a r t m a n utgifne Hand­bok, att med fullsländighet upplaga alla dessa resnllaler. Att lemna nybörjaren en säker ledning, att närmast inom

16»

fäderneslandet viicka håg för botaniken, detta var det mål lian foresatte sig och så lyckligt uppnådde.

Att på ett ställe och efter en plan redogöra tor alla de i sednare tider hos oss skedda framstegen uti den in­hemska Florans ransakande och dcrigenom lenina en öf-versigt af den ståndpunkt, hvarpå vår kännedom härut-innan för närvarande hefinner sig, delta har varit min afsigt, och de undersökningar, dem jag under resor i fä­derneslandets flesta provinser sjelf varit i tillfälle anställa, skulle till detta förelags utförande varit alltför otillräck­liga, om jag icke i min vördade lärare Prof. F r i e s och i den från vetenskapen och oss så nyligen hortgångne, oförgätlige Dr H a r t m a n , samt i fäderneslandets fleste botanister funnit gynnare och vänner, heredvillige att med all välvilja underlätta mina försök, samt genom medde­landet af sina iakttagelser och samlingar göra mig arbe-tet lättare.

Enligt min tanke bör hvarje s. k. Flora, vara ej blott en anvisning till växters igenkännande och namnbestäm­ning, utan ock en lärobok, der nybörjaren finner ledning vid sitt studium, der han äger tillgång till fullständig framställning af allt, som vid växternas undersökning bör ådraga sig hans uppmärksamhet; men detta så, att det väsendtligaste skiljes från det mindre vigtiga, det constanta från det förunderligt tillfälliga, och mera afseendc fästes deruppå, alt växlkännedom hellre grundar sig på total­åskådning af föremålet, än på förmågan att uppgifva nå ­gra få skiljemärken. Den bör äfven upptaga i kort full-sländighel historiken af arternas behandling hos de särskildte inhemske författarne, samt antyda den växtgeographiska u t ­bredningen mera i allmänhet, än i afseende på specicla lo—^* kaler, hvilka nästan årligen förökas, då de efter nog­granna iakttagelser fastställda hufvudgränserna endast uri--dantagsvis rubbas. — Till följe af dessa åsigter har jag. öfver hvarje art lemnat en diagnos, ej så kort, alt den bör alstra missförstånd, men ej så vidlöflig, alt den kan sägas vara opraktisk, hvarvid afseende fäslats på alla de delar af växten, främst de fruklifikaliva, hvilka utgöra det för arten mest karakteristiska, ulan att genom några cur -siva stilar utpeka de skiljemärken, hvilka oftast bero på individuelt tycke, sällan äro egentliga och alltid afse blott

11

170

nybörjarens bekvämlighet vid växtens examinerande. Sy­nonymerna ii ro anförda i kronologisk ordning, hvarigenom en lätt öfvcrbliek lemnas öfver artbestämningens historia; ocb efter den mera ur allmänna synpunkter betraktade geogr. utbredningen följer en beskrifning af växtens delar, der en närmare uppmärksamhet riktats ät det, som ej i diagnosen tillräckligen omnämnts, ocb der således en l e d ­ning t i l l uppmärksammande af växtens former i dess helhet lemnats. De anteckningar, som slutligen blifvit tillag— de, afse dels ett försök alt klarare framställa artens skillnad frän eller öfverensstämmelse med de närstående, dels redogörelser för den antagna naninbestamningen, eller ock utveckling af grunderna för de iakttagne formförän-dringarne.

Genom denna behandling af arternas karakteristik bar jag trott mig bäst afsc såväl det skarpa skiljandet af olika och sjelfsländiga former frän hvarandra, som en ful lstän­digare redogörelse för det ti l l hvarje form hörande egen­domliga. Noggranhet i diagnostik och beskrifning, o r d ­ning och lillräcklighct i synonymers anförande, samt sann critik i bestiimiiingarnc, har varit mitt hufvudsyflemål.

Anordningen är i det närmaste den, som Prof. Fries lemnat i Summa Vegelabilium Se , af hvilket arbete mitt väl må anses endast säsom en utvidgning; att med nog ­grannhet i karakterer fixera de bestämningar Han lemnat, torde anses nödvändigt i en t i d , då sä mycket missför­stånd äger rum äfven i de klaraste saker. Detta har jag ytterligare sökt göra, genom att med den beskrifvande texten förena en Iconograrihie öfver alla hittills kända Skandinaviska växtarter. Och då det svårligen lärcr kunna förmodas, alt en enskild person skulle medhinna ulgifva ett arbete af så vidsträckt omfattning, att deri inrymdes af författaren sjelf tecknade afhildningar af växtarterna inom ett så vidsträckt områdes flora, der hvarje figur vore i naturlik storlek, och då vidare ett dylikt arbete näppeli­gen, och allraminst hos oss. skulle vinna tillräcklig afsätl-ning för alt uppmuntra till afslulande, har jag nödgats inskränka mig t i l l ' framställning af det, som syntes mig vigtigast för upplysande af det hos växten såsom be-stämningskarakler mest framstående. Sä har jag af ("arken afbildat axet, frukldelarne i flcrfaldiga analyser, rotstockens.

171

stråets, bladkantens och skärmbladens olikheter,! med ett ord, allt, som för hvarje art upptagits i dess diagnos. Ej ägande i ringaste grad den talang, som alstrar konst­stycken, har jag dock trott, alt naturtrohet och tillräcklig­het skulle vara nog, att ål de enkla figurerna förläna till­förlitlighet och användbarhet. Nybörjaren kan och bör ej ur planchverk lära sig väst-formerna; den utbildade vetenskapsmannen söker analysens visshet såsom afgörande i tvistefrågor; måtte jag ej hafva misstagit mig, då jag åt den förre velat lemna handledande åskådlighet af karak— teren, och för de seduare framlägga hvarpå vår uppfattning af de nu kända arterna är grundad!

Genom denna plan, alt af hvarje art lemna dylika analyser, har jag kunnat inrymma Skandinaviens alla Cy-pcraceaj på 8 större octavplancher. Enligt den beräk­ning jag gjort af det följande, anser jag alla våta växt­arter kunna inrymmas i 8—10 häften, och dä det är mitt hopp att hvarje är sättas i tillfälle utgifva tvenne häf­ten, förmodar jag att arbetet skall afslutas inom 4 å 5 års tid*).

Tydligt är att ett och annat af del framställda kan framdeles ur en annan synpunkt klarare och sannare u p p ­fattas, samt att under och efter arbetets ulgifvande nya upptäckter göras. Hvarje sådan förändring eller upptäckt har jag för afsigt i supplemenler vid efterföljande häften meddela, hvarigenom större fullständighet må kunna b e ­redas. Och efler den egcnlliga florans afslulande hoppas jag få surskildt i ett sammanhang framställa den Skandinavi­ska vegetationens historia och geographie, der jag således e r ­når på ett ställe sammanföra, hvad som mindre egentligt skulle äga sin plals vid hvarje särskild växt-grupp. — Att bred-

*) Någon systematisk ordning liar jag ej ansett mig böra vid «lolla arbetets hiiftevisa utgifvande följa. Börjande med tle familjer, livilkas undersökning anses erfordra mesta underlättnad (såsom Graminece, Salicineae, Votamogelonew, Polygonece &c.) och sedermera pfvergående till de bäst kända, liar jag velat, att hvarje häfte, lörseddt med egen paginntion, kunde anses siisom en afslu-lad in on o gra j)l ne, och alla sedermera hopbindas i livad systema­tisk ordning, nian föredrager. Planclierna, livars större format afser möjligheten att inrymma desto liera arter bredvid hvaran-dra, kunna sedermera bilda en enkom Atlas.

172

Tid den latinska en svensk upplaga samtidigt ulgiives, torde ej l>eliof\a någon genomförd motivering.

Delta har jag i korthet ansett mig höra nämna så­som ratio operis. Företaget är borjidt med häg och kär ­lek; dess fortsättande och afslutande heror ej pä mig en ­samt. Af det gemensamma fosterlandets för naturen och dess kännedom lifvade vänner utheder jag mig bistånd och hjelp sä i rSd som dåd. Meddelanden af upplysningar, växter eller local-floror äro oundgängliga vilkor for ett rätt framställande af det nu kända; och jag är viss att mitt vädjande tdl landsmäns biträde i en för fäderneslandet ej ovigtig angelägenhet ej skall \ara förgäfves.

A—n.

I I I . De .lnthetis Plantarmm, Disseilaho, Auci. J . A. *> c ii a « •• ••» t r ö in. Up&aKaa 1848.

Det botaniska studiet i Sverige har i allmänhet ta­git den temhgen ensidiga riktning, att företrädesvis vända sig åt vetenskapens speciellare delar och detta hufvud-Sakligen åt den inhemska vegetationens skiljda former. Det är derföre lika ovanligt som glädjande alt få anmäla ett inhemskt morphologiskt arbete, \ittnande om, att den lid ej torde vara aflägsen, då phvsiologiska studier och rön äfven hos oss blifva föremal för de yngre forskarnes håg.

Ifrågavarande arbete, utgörande ett specirnen till den botaniska adjunkluren vid Upsala Akademi, har för afsigt alt redogöra för forloppet vid ståndarknapparnes och det i dem inneslutna frömjölets uppkomst och utveckling. Vore de Ssigter, som här uttalas, egendomliga eller den lära, som här framlägges, ny, skulle vi åt afliandlmgen egna ell utförligare uppmärksammande. Nu synes der -emot författaren blott hafva haft för afsigt, all redogöra för de upptäckter, som uti ifrågavarande ämne blifvit gjorde af nutidens forsla physiologcr. Den af 30 sidor (inbe-räknadt 2:ne titelblad) beslående afhandlingen upplager derföre på de SJO första sidorna de åtgöranden, som härflutit frän Bischof f , M a r t i n s , M o h l , M e y e n , S c h l e i d e n , P u r k i n j e , B r o n g n i a r t , M i r b e l och Nä g el i , och är denna historiska öfversigt en mer eller

175

mindre ordagrann öfversättning dels af Dr K. Nage l is redan 1842 atgifne »Zur Entwickclungsgeschichtc des Pollens bei den Phaneroganien», dels af stycken ur de af JVlolil och S c h l e i d e n bearbetade hufvudkällorna. Som nyss nämndes finna vi först på den 20 sidan: »postquam lioc modo summatim exponere conati surnas, quod viri il I i illustres protulerunt, restal proponere ni. quod de eadem re nos observare potuimus». Detta inncballes dock blott på en sida, ty sedan följa dylika verbala utdrag ur de citerade arbetena. Att vid en dy­lik redaktion åtskilliga smärre ofullständigbeler eller fel insmugit sig (ss. då författ. p . 8 anför af Linné's Philo— sopbia botanica en andra upplaga, bvilket troligen här-(lutit af misstag vid afskrifvandet af II. M o h l s text), finna vi ganska ursäktligt.

Skulle man anse nödigt att utgifva sådane öfver-sigter af de mångfaldiga meningar, bvilka hos de talrika förfatlarne gjort sig gällande öfver något visst ämne, så skulle vi önska, att man, med bibehållande af samma klar­het, som utmärker den ifrågavarande afhandlingen, ville begagna det svenska språket. De, bvilka man beräknar såsom läsare af dylika latinska uppsatser, äga oftast till­gång till sjelfva källorna. A—n.

I*', nie Kntstehung des Mimhryo der Phaneroga' men, v. IV. H o f i n e i st e r . Lcipz. 1849.

(Korts. fr. N:o 7-8.)

De iakttagelser, bvilka Förf. anslällt i afseende på groddblåsans och endosperm-cellernas uppkomst och förgroddens och embryos cell-förökning, öfvcrensslämma sinsemellan och med förloppet vid bildningen af pollen och af de högre Cryptogamernas sporer, samt med cell-förökningen hos olikartade hårbildningar, hos spetsarna af Monoeotyledonernas birötter, Orchidecrnas ägg o. a. der— utinnan, att före en ny cells bildande dennas kärna (Cy-loblast) uppslår. Kring denna cell-kärna hopar sig en del af modercellens innehåll, beklädes närmast af en, så­som det synes, af ägghvit-arlade ämnen bestående, lätt sammanskrumpnande och högst fin membran — Primor-

174

dialröret (Primordialsehlauch)—, ur hvilken afsöndras den fasla, af cellämne (Cellulosa) bildade cellväggen, som ener­giskt inolstår yttre inflytanden. Denna uppfattning af fe-nomenerna passar fullkomligt in med de 4 hos Phane— rogamcr och högre Cryplogamer hittills iaktlagne former för cellbildningen, neml. 1) uppkomsten af flera, i m o -dcrcellernas ganska rymliga flytande innehall fritt sim­mande klotrunda celler (med bestämdhet hittills iakttaget blott i Phanerogamernas embryosäck; kanhända förekom­mer här och der något dylikt i de slemartade cellerna hos de lager, hvilka bekläda inre väggen af phanerogamer­nas — i inskr. mening — ständ-knapps-rum); — 2) bildandet af någon enda dotlercell (Tochterzelle) kring samma kärna, hvilken vid modercellens uppkomst b e ­fann sig i bildnings-ämnets medelpunkt (dottcrcellen fyller modercellen ant. helt och hållet, eller den ligger fri i dess fluidum, ss. hos de unga endosperm-cellerna hos Ornithogalum su/phureum); — 3) bildandet af nägon enda dotlercell i yttersta ändan af en långsträckt modercell, kring en derstädes nybildad kärna (en afsnörning af den del af modcrcellens primordialrör, som omgifver denna; bildningen af förgroddens andra cell hos Barlonia, Mo-nolropa, Marlynia, Frtlillaria, Gagea, Linum); — 4) slut­ligen, det allra vanligaste fallet och som uteslutande tillkom­mer det så kallande vegetativa växandet: bildandet af tvä dolter-celler, hvilka straxt vid sin uppkomst helt och hållet fylla modercellen, kring tvenne, efter resorption af moder-cellens primära kärna, uppkoinne dotter-kärnor.

Denna sista form är den enda, som förf. kunde iakt­taga i förgrodden och unga embryoner. S c h l e i d e n s der-ifrån afvikande teckningar, eller snarare dennes förklarin­gar af dessa teckningar, synas honom hufvudsakligen deri hafva sin grund, att S c h l e i d e n då ännu ej kände ilen af Nägeli såsom allmän lag uttalade kärnans cell-natur (hvilken han ännu fortfarande drager i tvifvclsmål); till följd deraf höll han ofta fria cell-kärnor, — d. ä. alla de cell­kärnor, hvars gränser lian öfversåg — för unga celler.

Kännedomen af förloppet vid cell-kärnans uppkomst, såsom det organ, som först bildas i cellen, är säkerligen af synnerlig vigt. Författarens iakttagelser äro i många olvifvelukliga fall stridande mot de af S c h l e i d e n och

173

Näge l i gifna framställning! härutmnan. Sä är förhållandet vid bildandet af de tvenpe dotter-cellerna af 2:dra gra­den i pollens moder-celler hos Tradescanlia oeli Abielineat; vid uppkomsten af groddl/låsans cell-kärna hos bit, Fun-kia, Orchis, FriliUaria, Mu»olropa, Godetia o. a.; vid upp­komsten af den cell-kiirna i embryosäcken hos bis, Fun-kia, Daphne o. fl. a., som är heslämd till endospermceller-nas bildning; vid bildningen af tvä dotter-kärnor i de delbara änd-cellerna hos kronblad-hären pä llibiscus Trio-nium, samt hos ständarsträngarncs här på Tradescanlia. Alla dessa och talrika andra fall, hvilka med lätthet kunna iakttagas vid Cryptogamernas (i synnerhet Eauiscti) spo­rer, öfverensstämma utan undantag derulinnan, all vid en cell-kärnas bildande en sphajrisk droppe af slemakligt flui-dum utantill omkliides med en späd membran och pä så sätt individualiseras, utan all närvaron af någon kropp af latare substans, (en kärn-kropp: Nucleolus) midt i det flytande slemmets splueriska massa, härtill vore erforder­lig och väsendtlig.

Så vidt Författarens undersökningar till utrönande af del sätt, hvarpå cellförökningen hos de högre växternas organer försiggår, äro upplysande, bidraga de att gifva allmängiltighet åt den af Nage l i uppställda satsen, alt det företrädesvis är änd-cellcns fortfarande delning me­delst sneda skiljeväggar, som åstadkommer cellförökniiigcn i organets längdriktning. 1 det unga embryo hos Orchis, FriliUaria, Gagea, i de första (inom fröet utvecklade) em­bryo-bladen hos Zea, i förgrodden hos Canna, Funkia, Hijacinthus, Fritillaria, Gagea, Erodium, Zea, Sutherlandia — hos alla dessa förökas cellerna i längdaxelns riktning genom änd-cellens delning enligt följande formel:

I ' = l 2 4 t I J . Från detta slags cell-förökning synas föröfrigt fortplant-nings-organerna, ståridarknapparne, växtäggen och spor-frukterna göra ell afvikande undantag; hos alla dessa före­komma, såvidl Förf. har sig bekant, den intercalara cell­förökningen i G r i e s e b a c h s mening.

För att med bekvämlighet åskådliggöra de enskildla cellernas skapnad och läge och derigenom deras total­form hos någon viss växtdel, föreslår Förf. slutligen bru­ket af bestämda tecken lör dessas slereomelriska gestalter.

17C

Vi nödgas hänvisa livar och en, som intresserar sig för denna nyliet, till sjelfva arbetet, som utan tvifvel är i hög grad cgriadt att föra frågan om växtäggets utveckliug till en snarare lösning. A—n.

V. Synopsis Miepaticarum. Conjunclis sludiis scripserunt et edi curaverunt C M. 0 A t t a c h é , J . R. «-. i . in-il t-11 In- >• SJ et C H. 1%'ees a l i E « e i i b e c b . Fasc. 4—5. Hamburg. Meissner, 1840-47. Pag. iÖ5—834. XV— XXVI. 8:o.

Med det sista af närvarande häften är detta a r ­bete slutadt, hvars förtjensl ingen, som någol sett sig före bland dessa Floras täcka alster, kan frungä.

Fjerde häftet innehåller slutet af Frullania, hvareftcr kominer 2:dra llemicyclen af Tnbus I Jungermanniew, ncmligen: Frondosce, hvars l:sla subtribus, Codoniece, u p p ­tager 4 släglen, neml. Fossombronia med 6 arter, hvaraf 2 Europeiska och en Svensk, Androcryphia och Pctalo-phyllum, Ii vardera med 2:ne extra-europeiska arter, samt Zoopsis med en art frän södra hemispheren; derefter kom­ma Diplomitriew med blott ett slägfe: Blyttia, hvilket namn i supplementet förbytes till Steetzia Lehman med 10 arter, hvaraf 2:ne aro europeiska och blott Steetzia Mörkii (Iilylti) skandinavisk; 3:djc subtribus, Ilaplotanece, med följande slägten: Symphyogyna med 19 arter, hvar-ibland 5:ne osäkra till slagle, såsom icke funna med fruclification; Pellia med 4 arter, dcraf 2:nc osäkra af nyssnämnde orsak, hvaribland 3:ne europeiska och blott Pellia epiphylla skandinavisk; Jllasia med en art, gemen­sam för Europa och Norra Amerika; 4:de subtribus, Aneureie, med ett slägte: Aneura med 12 arter, 3:ne osäkra, hvaribland A. pinguis, mullifida och i (Supplemen­tet) A. palmala upptagas säsom äfven tillhörande Norden; S:te subtribus, Mclzgerieee, med ett slägte Metzgeria med 2:ne arter, tillhörande nästan hela Europa, och S arter frän tropikerna och södra hemispheren. (

Tnbus II. Monocleie med 2 slaglcn Calobryum och Momclea och en art i hvardcra, tillhörande Osluidiska och Australiska öarne

177

Trib. III. Marchantieie, hvarunder följande subtribus och slagten: Subtribus I. Lunariece: L«/i»/an'a med en arl, idlborande södra Europa och Canariska öarna; Plagiochas-ma med 15 arter, hvaraf blott en finnes i Europa (på Cor-cyra); Subtribus II. Jecofariw: Marchantia med 27 säkra och 3 osäkra arter, hvaraf M. polymorpha iir kosmopo-lit och 2:c andra europeiska, den ena AI. Syckoras tillhö­rande Böbinen, den andra M. paleacea Italien; Preissia med 1 säker art, och 2:ne osäkra, dcribland Pr. coinmu— täta är utspridd öfver hela Europa och norra delen af Amerika och Pr. qvadrata i södra Tyskland; Sauteria med 2:ne arter, hvaraf den ena är gemensam for norra Skandi­naviens och Tysklands fjclllrakter, den andra tillhor Chili; Dumorliera med 6 arter, hvaribland en tillhör Irland, den andra, som med ovisshet föres till delta slägte, tillhör Cor-cyra; Fegatclla med en för Europa och N. Amerika ge ­mensam art; Reboulia med 5 arter af hvilka 2:ne tillhöra Norden; Grimaldia, af livars 5 arter ingen tillhör Norden, 5 dock det sydliga Europa; Duvalia med 3 arter, bland hvilka en finnes i medlersta Europa; Fimbriaria, bland hvars 22 arter blott F. pilosa finnes i Norden, 6 dess­utom i sydligare Europa; Rhacotheca med en art, tillhörande Azoriska öarne; Subtribus III. Targioniece: Targionia med o arter, deribland en europeisk; Cyathodium med en art franCuba; Tribus IV. Anthoceroteo-: Dendroceros, hvars 8 arter äro extra-uuropciska; Blandowia med en art frän Peru; Anthoccros med 20 (4 mindre säkra) arter, hvaraf 4 finnas i Europa, Carpolipum, hvaraf en art besknfves frun N. Amerika, i supplementet tilläggas 2:ne andra och slägtnamnet ändras till Notolfiylas Sulhv.; Tribus V. Ric-ciew: Duriwa med 2:ne arter, hvaraf en frän Sardinien; Sp/uvrocarpus, hvars ena art tillhör Chili, den andra Eu­ropa och Amerika tillika; Corsinia med en art, tillhöran­de södra Europa och Äladeira; Oxymitra med en södra Europa tillhörande arl; Riccia med 36 arter (dessutom några duhiösa), hvaraf Europa har 2 1 .

Äled pag. 613 börjas Supplcmenterne, hvari icke alle­nast synonjniier och lokaliteter tilläggas, utan äfven en stor mängd nya arter besknfvas; men som dessa tillhöra dels Alcxico och Antarktiska öarne, dels andra exlra-curopeiska länder, torde nägon närmare redogörelse icke

178

anses behöilig. Femle häftet upplager slulet af supp l e -menlcrne oeL clt fullständigt register öfver <lc i boken och supplcmenlerne beskrifna arter jemte synonymer. Detta häfte åtföljes dessutom af en Epilogus af N. Esenheck ocli en Conspeclus generum. A—m.

VI . :i) Wfebet* die Wfyltriditiit der Weiden/ l>) Z'eher einige tnichtigen biologtschen und mornhologi-schen T'erhiiltnisse der Weiden% c) Werseichniss der in Schlesien tcildtvachsenden t§'eiden, tteftst einigen .-änklingen utter Nnnttnumie 11. yl. Vom Direk­tor I V i in in e r in Breslau.

Såsom bekant har Prof. W i m m e r under loppet af flera är med outtröttlig ihärdighet egnat sin uppmärksam­het företrädesvis ät de inom Schlesien förekommande p i l ­ar ter , och under dessa sina grundliga och sjelfständiga forskningar dels upptäckt flera nya arter, dels trott sig komina pä spåren en ny förklaringsgrund till den o ä n d ­liga mångfald, hvarunder dessa växter i alla sina delar uppträda. Då detta slägte, jemle Star rar lc rnas , hörer till vår Nords egendomligaste växlalstcr, och då det bör vara för oss af högt intresse alt taga fasta på hvarje bidrag lill detsammas närmare kännedom, torde de t ej anses olämpligt, att referera de åsigler, hvarlill Prof. W i m m e r kommit, och, med ledning af den herrliga originalsamling af europeiska p i l -a r te r , dem ref. fiån den utmärkte fo r ­skaren fält emottaga, lämpa dessa åsigler på värt land och de former, del af pil-slägtet framalstrar.

Läran om hybriditelers förekommande i naturen är å ena sidan obestridd, å den andra hittills med varsam­het begagnad. Att vissa släglen i detta hänseende blifvit föremål för horlikullurcns multiplierings— och förskönings-sinne har man länge haft sig bekant ; den utsträckning och användning Prof. W i m m e r gifvit denna lära, med hänsyn till pil-slägtets mångformighet, är deremol för h o ­nom lill det mesta egendomlig. Då nemligen forskarne öfver detta slägte antingen föredragit, att såsom arter b e ­teckna de hufvudformer, hvilka kunna anses likasom c e n ­tralpunkter, kring hvilka hela varictelscykler, sinsemellan analoga, gruppera sig, eller ock (såsom II os t, S c h l e i -

179

c h e r o. a.) till oiindlig grad öka art-antalet, genom att med eget namn beteckna livarje i något hänseende afvi-kande form, söker Prof. Wimmer alt, så vidt möjligt är, med fasthållande af bestämda och sjelfständiga arter, i medelformer eller afvikelser uppspåra hybridilets grund. De tecken pä bastardnatur, som han anser i de flesta fall tillräcklige, äro fyra, ncml.:

1) Enstaka förekomst Pilarne äro, såsom bekant, sällskapliga arter, i massor uppträdande bredvid hvaran-dra kring bäckstränder, fjelldalar, fuktiga skogsmarker. Deremot 6nner man bybnditeterna alltid mera enstaka, såsom vore denna deras förekomst en följd af tillfälliga orsaker. Detta är i Schlesien förhållandet t. ex. med S. tanceolata, S. Doniana Sm., S. mollissima Sm., S. Ponte-dcrana Koch och 5. ambigua Ehrli.

2) Att de äga det yttre utseendet af 2:ne bekanta och bestämda arter, och härvid är att iakttaga, alt ju min­dre med hvarandra besläglade de begge stamarlerna äro, desto tydligare inpräglas bybriditelen, då deremot en ba­stard af 2:ne närstående arter är ganska svar alt igen­känna. Så tagas t. ex. eul. Wimmer, verkliga bastarder af .S". cinerea och S. aterita (de mest beslagtade arter) of­tast för former af endera; deremot bilda S. incana och .V. purpurea (vidt åtskiljde species) en bastard, som visar sig så egendomlig, alt den synes vara en egen art. Dessa lormer tillkännagifva dock sin medelnatur ej allenast i den yttre habilus, ulan i alla delar, äfven de fruclificativa.

3) Att de synas sammansatta af tvennc andra, ehuru mera af den ena än den andra. Ilybiiditclen kan nem-ligen framalstras genom befruktning af den masc. A med den feminina B, eller af den masculina B med den fe­minina A, och dessa båda, på delta salt uppkomne hy-briditeter sinsemellan ej obetydligt afvika. Delta fall är naturligtvis del svåraste att iakttaga och med bestämdhet afgöra, och stort längre an till sannolikheter lärer man härvid knappast kunna komma. Så t. ex. anser Prof. Wimmer S. rubra Huds. och S. Forbyana Smith vara dy­lika dubbel-hybriditeter af S. purpurea och S. viminalis. — Men äfven på ett annat sätt kan delta svankande mel­lan tvenne arter visa sig, nemligen så, att vid en hybri­dilets frambringande den ena arten synes hafva varit öf-

180

vervägande, eller till och med sä, att man tror sig se en hel series af former, som bilda öfvergången från den ena af stamforäldrarne till den andra. Detta iir dock nasot helt annat an varieleter; ty de förete aldrig nägon mar-kelig rubbning i det för arten typiska.

4) Bastardformernas förekomst mellan de arter, hvaraf de uppkommit. Enligt W i m m e r s egen försäkran träffar detta criterium in på alla af honom iakttagne bybridite-ter. Men såsom något alldeles oundvikligt villkor kan detta ej absolut uppställas; en af stamartcrna kan liafva på det stället gått ut; pilbuskarne fortplantas lättare än några andra växter af qvistar; ja insekter kunna från temligen långt håll till en art hafva öfverfört en annans pollen, och dymedelst alstrat en hybridilet. — Vanligen finner man bastarder hafva uppkommit af sådane arter, som hafva samma blomningstid; men då det är bekant, huru lokala och klimat-förhållanden kunna under olika omständigheter olika inverka på åtskiljda arter, ja for­mer, så lider denna sats många undantag.

Slutligen erinrar Prof. W i m i n e r , alt då han förut betecknat dessa hybrida former såsom individer, han velat hafva det så fatladt, som måtte man anse dem for undan­tagsbildningar, beroende af tillfällighetens nödvändighet. »Bastard-individerna hänföra sig ej till någon aii, och om de sins emellan hafva formlikhetei, så äga de dem endast derföre, emedan bvarje organisk kraft måste hafva en b e ­stämd form till resultat. Också synes följa deraf, att de ej kunna frambringa några nya individer af sitt slag, utan att de måste vara sterila.»

I den andra afhandlingen, hvilken likasom den, hvaraf vi nu lemnat en öfversigt, innefattas i Uebersicht der Ar— beilen und Veränderungen der Schlesischen Gesellschaft fur vaterländische Kultur im Jahre 1847 (Breslau 1848) talar författaren endast om pilslägtcts alla delar, mönstrar dessas lämplighet vid artbestämningen och underkastar deras form­förändringar en noggrann analys. Detta innefattar således summan af den totalkännedom om pilarne, hvartill forf:s ihärdiga forskningar fört honom, och förtjenade, såvidt utrymmet det tilläte, att fullständigt här meddelas.

I Flora (Regensb. bot. Zeit.) för innevarande år, N:o 3 — 4 , lcinnade Prof. W i m m e r en uppräkning a) af de

181

i Schlesien inhemske pil-arter, b) Schlesiens hybrida pilar, c) pilarter, som ej finnas i Schlesien och d) hybrida pilformer, funna ulom Schlesien eller odlade i trädgårdar, samt e) zur Berichtigung der Synonymie.

Vi förbigå första afdelningen. De deri framställde arter återfinnas alla i förf:s Flora von Schlesien (Breslau 1844) , med undantag af S. dasyclados »Juli sessiles, oblongi, crassi, spissi; srpuamaj antice rolundatai nigrican— tes villoso-barbataj; nectarium oblongum; ovaria eonica lanato-tomentosa, slylo longo, stigmatibtis longis extrorsum arcuatis; folia lanceolata longe acuminala, suhtus glauca puberula, supera sublomentosa; ramuli annotini velulino— tomcnlosi.» — Den i trädgårdar såsom S. holosericca Willd. odlade art är lik denna. — De såsom hybridileter u p p ­tagne arter äro följande:

1

2

3 4 5

C

7 8 9

10

11

S.

—

— — — "~"

-

pentandra-fragilis (S. cu-spidala Schultz!)

tiiandra-viminalis (S. hip-pop/iaSJblia Tlmill.

S. undulata Khrli. S. mollissima Enrh.)

triaadra-cinerea. purpurea-incana. purpurca-viminalis [S. ru-

bra Huds. b. 1''örbytina c. sericea)

pnrpurea-cinerea (c=S. Pontederana L.)

purpnrea-aorita. parpurea-Caprea. pnrpurea-silesiaca. piirpurca-repens (<S. Do-

niuna Koch.) viminalis-Caprua (S, Ctcumi-

12 13 14

15 16 17 18 19 20

21 22 23

24

— — _—

— — — — — —

— — —

—

S. lanceolata Kr. S. slipularus Kocli.)

viminalis-cincrea. vimimdis-aurila. incana-aurita (S. salrios-

folia Kocli.) Caprca-silcsiaca C aprea-ci ncrea ? Caprea-auri la? cincrea-amita. aurita-silésiaca. aurila-myrlilloides (S. Jin-

marl-ica Fr.) silesiaca-hastala silesiaca-Lapponuin aurita repens (S. ambiffua

Elirb.) cinerca-repens.

nala Kocli.)

Dessa hybrider och deras ofta talrika former har Prof. Wimtne r uppräknat i nummerföljd med de verkliga a r ­terna, sa all Schlesien enligt delta skulle cga 68 pilarter! Hvad förf. förut anfört angående dessa bastarders natur lemnar dock inga anledningar till att på numrorna fästa ett dylikt afscendc. Af dessa 2 4 hybrida växter har förf. af N:o 3 , 4 , 8 , 1 2 , 1 3 , 1 4 , 1 8 , 1 9 , 2 1 , 22 och 24

182

blott seti honstånd, samt af N:o 1 6 och 1 7 cndasl b l a d ­skott. — De hybridi te ler , hvilka förf. känner från andra ställen, ä ro :

S. herbacea-hastata JLpld) S. repens-viminalis (S. angiisli-— mvrsinilcs-glauca (d:o) jblia Wall.) — glauca-nigricans (d:o) — hastata-Ianala (Lpld) — glauca-phylicifolia (d:o) —livida-aurita (Köiiigsbcrg) — Lapponum-myrtilloides (S. per incana-Caprca (S. Seringeana

sifolia Wbg! (d:o) Gaud.) — Lapponum-cineiea \ (S. cane- — incana-cincrea (S. inlcrmcdia — Lapponum-aurila > scens Fr.) llost.) — Lapponum-Caprea ) (Lpld) —triandra-hastata (Lpld.) — myrtilloides-repens (S. jinnutr Jiapponum-pbylicifblia. (Bre-

kica hört-, berol.) slån.)

Vi skola i nästa nummer öfvergå tdl en närmare granskning af dessa åsigter , enligt de förhållanden vi hos d e i vara trakter inhemska pilarter trott oss hafva funnit.

A—n.

1 1 1 . Flora von Mlalle mit nidierer Berucksichligung der Um-gegcnd von Weissenfels und Delitsoli, von Dr. A u ­g u s t ( l i a r ckc . l:er Til. Pliancrogainen. Halle 1848. p. XX. 128. 596. 12:o.

Att helt och hållet fullständigt referera alla de många nu utkommande botaniska arbeten, skulle tvifvelsutan b e ­finnas lika onödigt som besvärligt. Flera af dem äro k n a p ­past värda så mycken uppmärksamhet ; compilationer ocii penningespeculalioner, motverka de vetenskapens mal och aktning, samt hålla icke heller stånd inför den s a m ­vetsgranna kritiken. Mänga dcremot äro af en annan a r t ; till omfång och vigt större eller mindre, bära de dock med sig det värde , som noggrannhet och egendomlighet alllid förläna ett arbete.

Af sådan art är Dr G a r c k e s Flora von Halle. F r a m ­ställande vegetationen i en trakl, hvilken, genom sitt läge nära nog i midten af Tyskland, utgör en ytterst vigtig punkt för växlgeographiska beslämningar, och sedan länge, genom C. S p r e n g e I s forskningar, ägande elt historiskt intresse, ar dess innehåll tydligen stödt på egna u n d e r ­sökningar, och om äfven mycket nytt i phylographiskt hänseende derstädes ej ålerstod alt skörda, var dock ej o b e ­tydligt sedan den gamla liden all rälla och förändra.

183

Förf. bcskrifver bfir 4*344, växtarter, bvaraf 1 3 4 höra till k u l t u r - eller prydnadsväxter och 1 ,207 äro verkel i -gen inhemska på en traKt af 6 tyska mils bredd. Af dessa spontana växtalsler ;iro 7 2 4 perenna, 2 7 6 annuella, 1 0 3 bienna, 9 5 b u s k - och t rädar tade; 9 1 0 arter t i l l ­hora Dicotyledoncma, 2 9 7 Monocotyledonerna, alla s a m ­manfattade under 1 1 0 Familjer, hvaraf bland Dicotyled. Composilcp äro de talrikaste, med 1 5 1 ar ter; och bland Monocot . Graminea1, ägande 9 7 arter.

Floran börjar med Clavis generum Linna-anus; derpå följer en Ofvcrsigt af Nal. familjerne, enl. De Candolles system, och sist sjelfva floran, ordnad i enlighet med K o c h s Synopsis. livad man af sjelfva innehållet fö re ­trädesvis anmärker, är följande: Thalictrum minus S p r e n -gel, R c h b . saxon., är Th. flcxuosum Bernh., den rätta TA. minus L. synes ej finnas der i trakten. Under Ranuncu-lus aqvatilis sammanfattar G. R. peltatus D C , truncalus Koch, quinquclobus Koeb, capillaceus Thuill. o. suceulentus K o c h , samt skiljer /{. paurislamineus för dess alllid nedsänkta blad och 8 — 1 0 ståndare. Helianthemum oelandieum fin­nes flerstädes; under benämningen Viola reda Gcke innefat­tas V. percisifolia Schk. (—Y. elatior Fr . ) , V. lactea Sm. och V. strida Hornem. (V. Ruppii All . , V. neraorahs Kiitz.) »De bland buskar och \ i d deras kanter växande äro vida större och håriga, samt bilda V. percisifolia Schk.; ju längre från buskarne, desto mera aftaga de i storlek och bärighet, bhfva slutligen helt glatta och se ut som V. lactea Sm. Spec i ­fik skillnad förmår förf. ej heller angifva for V. strieta.» Till sådana slutledningar kommer man lätt , då man tilltror sig inom några mils rymd kunna uppfatta, livad som e n ­dast blir klart genom aklgifvande på de olika forhållan-derna unde r en vidsträckt geographisk utbredning, såsom t. ex. hos oss , der ett sådant misskännande af Violernas art-beskaflenhet väl ej Iärer kunna komma i fråga. » E n ­ligt Benekens noggranna iakttagelser är Sagina ciliata Fr. ej specifikt skiljd från S. apetala L.»! 5 . glauca Witli. u p p ­ställes såsom från S. graminea L. skiljd art *). Såsom

') Med anledning IlSraf torde det förljeua ji;\ flcrc stallen Los oss undersökas, huruvida ej S. glauca kan vai a rcnldioecist, om ej den blott liotihir.iude växten är den, som utniäikes af sin rent gräsgröna ffirg och smäirr blommor (=St . Dilleniana Mönebi1), eller om i efett i förhållande kin giftras ni/i i föl Indringni '

181

det constanlaste skiljemärke mellan Geranium pralense L. och G. sylvaticum L. uppgifves, alt den förres ståndare vid basen äro cirkelrundt-vidgade, den sednares laneclt-lika. Förf. antager P e t e r i n a n n s bestämning af si. Ervutn, så att det äfven innefattar V. pisiformis, silvatica och cas-subica (dess märke är neml. blott på öfre (inre) sidan hå ­rigt, men hos Vicia på alla sidor; artificiell karaklcr i den naturligaste familj!); deremot är Ervutn tens förd till Lathyrus, dit ock alla våra Orobi fatt flytta! Agrimonia odorata Ait. anses såsom god art: Kosa canina har bhf-vit behandlad synnerligen collectiv, såsom innefattande äfven R. dumetorum och collina. Circcea intermedia anses som varielel af C. alpina. Vid de båda närstående ar­terna Valeriana off'icinalis o. V. sambucifolia anmärker Förf. att hos unga exemplar af den förstnämnde finnas under bladen blott några hl temligen tjocka rottrådar, mellan bvilkas midt ett ännu tjockare skott nedskjuter ungef. IV2 — 2 tum, sväller något upp i spetsen och får der, lika­som vid öfre ändan, några rotskott; detta förekommer ej hos V. sambucifolia. Äfven frukten skall lemna skilje­märken; så är den hos V. sambucifolia uppåt smalare, kalkkantens tratlformiga del dubbel så stor och utbredd, med öfre mynningen bredare än fruktens största diameter, samt frökronan längre och långhårigare. SI. Mentha har förf. nog sammandragit, neml. M. viridis med M. sil-vestris, M. saliva med M. aquatica, M. genlilis L. ( = M . pratensis Sole och M. rubra L. enl. Förf.!) med M. ar— vensis. M. nepetoides förer G. till afdelningen spicata;! Thymus Serpyllum L. skall ock innefatta Th- Chamwdrys Fr.; likaledes Ballota nigra vara sammansatt af B. rude-ralis och foelida, medan Galeopsis bifida anses mycket di— stincl. — Pä detta sätt finner man de öfriga familjerna äfven behandlade, med kritik i åtskilligt, i del mesta afskrif-vet efter Koch. I synnerhet gifver sig bland de lägre växter­nas behandling mycken inconserruens tillkänna, så att förfat­taren i ett slägte skiljer så myckel som möjligt, i ett annat deremot är synnerligen fallen för collecliva bestämningar.

Det yttre är vackert, och uppställningen mycket redig. A—n.

S T O C K H O L M , I1 IVCBT HOS JOH. BECKMAN, 1849